tisdag 13 november 2012

Nu är vi iallafall framme

I går började morgonen med att Jimmys akvarie flippade. Så istället för att stå där och vara tjusigt och nytvättat så låg alla fiskar, inklusive Jimmys prrrecious (gäddan), och kippade efter andan vid vattenytan. Eftersom "räddningsauktion av gädda" inte var en del av min ursprungsplan så blev morgonen ett kaos. Vi fick väldigt bråttom helt enkelt. Och i denna brådska tog jag ögonen från BusanInes i två sekunder vilket ledde till att hon äntligen lyckades få till det där efterlängtade hoppet från en balkongstol. Resultatet var en spräckt underläpp mot stengolvet och en dyblöt, svettig mamma med tårar i ögonen av ångest över sin egen oduglighet.

Efter att vi båda försäkrat oss om att alla tänder satt där de skulle, och Jimmy intalat mig om att inget behövde sys eller amputeras, så gav vi oss av till busstationen. Och som vanligt så fick Emil stora nojjan och var plötsligt helt säker på att varken jag eller Jimmy var kapabla att förstå vilken buss vi skulle ta. Så första 30 minuterna i bussen spenderade vi med att övertyga honom om att vi hade koll med diverse argument som vi själva tyckte skulle vara övertygande nog för en 8-åring. Sedan åkte bussen äntligen ut på bron från Penang över till fastlandet, och då blev han lugn. Måste verkligen utvärdera vårt föräldrarskap när äldsta barnet hyser så lite tilltro till vår förmåga att ta en sketen buss.


5 timmar senare kom vi då äntligen till hotellet. Förvisso hade somliga då fått migrän och tillhörande strokehäng på högra sidan av ansiktet och en annan hade fortfarande svullen underläpp, men annars var samtliga vid gott mod. Och sedan körde vi lite käk och shopping i köpcentret tills dagen var slut. Och kollade in karusellerna, såklart.


Nedan är bilder tagna kl kl 6:45 i morse. Japp, då började morgonen eftersom mitt geni till make såklart glömt att stänga av sitt alarm. Tack Hjälten, det gjorde ru bra.




Och avslutningsvis får ni en bild på fläskläppen.
 
Nu börjar dagen i Kuala Lumpur.

6 kommentarer:

  1. En annorlunda början, men det blev bra. Så kan man väl säga?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det kan man absolut saga :)

      Radera
  2. Det blir ju inte alltid riktigt så man hade tänkt sig... Men nu är ni där! Ha det toppen!

    SvaraRadera
  3. Jag kan trösta dig med att min lilla hoppade (?) från vagnen idag ner i garagegolvet och spräckte överläppen samt bet sig i tungan.

    Så vi kan känna oss otillräckliga tillsammans...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad skont med sallskap. Eller sa...

      Radera
  4. Jag gillar dotterns min när hon kollar på karusellerna. För exakt så hade nog jag också sett ut. Ha det toppenbra!

    SvaraRadera