söndag 30 december 2012

Välkomna hit!

Ja. Vi har ju verkligen planerat det här med att vara gästgivare ordentligt under hösten. Tänkt på allt. Ni vet: mat, dryck, poolbad, massa shopping, utflykter, magsjuka. Ja. Låter det inte som ett lyckat recept så säg? Vi har dessutom kryddat till det där magsjukehappeninget med att den första tiden beta av det hos tre i vår egna familj (tjejerna Froby såklart, Gud förbjude att killarna skulle drabbas av nått annat än självförvållade skallskador) sådär så att gästerna verkligen ska få våndas lääänge innan de slutligen drabbas. De kanske tillåme hunnit börja tänka att de är immuna mot just den här sortens magsjuka, att de nog kommer undan.... Sen smäller det. Och så får även de kräla i duschen i ett dygn.

Japp. Vi har verkligen tänkt på allt jag och Jimmy.

Känns fint.
 
 


fredag 28 december 2012

Tömd och trött och less på att ligga i fosterställning i duschen. Typ.

Nu har jag i två dagar haft möjlighet att utforska det här med magsjukans för- och nackdelar. Och jag kan konstatera att det verkligen inte finns en endaste liten ynkans sak som är positiv. Det är liksom bara äckligt och jäkligt. Så blir man ju inte den bästa värdinnan till sina gäster heller, trots att man försöker. Det insåg jag att jag fick ge upp när Ines hade lärt sig att säga ordet "kräkas" nästintill felfritt och låtsashulkade varje gång jag lutade mig över toan. Det blev liksom tydligt då att det var bättre att hon blev utsläppt till sin farmor. Såklart. Man vill ju bara inte vara till besvär liksom, å ge gästerna merjobb i form av intensivt blöjbarn som inte lärt sig att uppskatta vare sig I-pad eller TV. Jajja. Jag gjorde ett tappert försök (om jag får säga det själv), och så utökade jag ju dotterns ordförråd på köpet.

Det var ju bra.
 
Iallefall.

tisdag 25 december 2012

Gäster e bra grejer!

Och det var inte självklart innan faktiskt, för alla gamla luttrade klassmammor från Emils klass här nere har förklarat att gäster är sååå jobbiga grejer. Att man blir så trött av dem. Att man måste göööra saker hela tiden. Att man blir dränerad på energi. Ochsåvidare. Fast jag måste säga att jag i princip inte upplever nått alls av det där. Det blev liksom bara mycket roligare, och liiite mer högljutt, alltihop. Jag menar Ingrid kan leka med sin älskade kusin non-stop. Och Jimmy i sin tur kan leka våldsamt i poolen med likasinnade. Ines kan krama en liten bebiskusin och en farmor och en faster och sjunga sånger hur mycket hon vill och Emil kan smyga in i farmorns säng så fort han vaknar och prata hemligheter. Själv har jag både fått sola(!), sova till halv10(!) och gå ut och dricka drinkar med världens bästaste man (som för övrigt hade beställt svensk bea-sås av sin mor och därmed beställde kött UTAN sås på restaurangen och sedan klafsáde med en tupperwareburk ur sin frus handväska för att få till "den perfekta måltiden") Tur att frun har en handväska av tyg... Ja, så livet är en fest just nu här i det förlovade landet Maläijsha.

Faktiskt.
 




torsdag 20 december 2012

Älskade klantskalle!


Såhär kan ett hopp se ut sekunderna innan man kör huvet rakt ner i mosaikgolvet och får åka till farbror doktorn och betala 2500 kr för 5 stygn.
 
Japp.

onsdag 19 december 2012

Årets fulaste julpynt, eller?

 
Japp. Det här är mitt bidrag till min och Marias (som finns HÄR) tävling/utmaning/tidsfördriv.
Vi har ansträngt oss för att införskaffa det absolut fulaste pyntet, helt enkelt.
 
Fast Maria hade tolkat det som att vi skulle GÖRA det fulaste pyntet så det är nog jag som har blandat ihop det, som vanligt. Vi kan väl låtsas att jag gjort den här glittriga gitarrängeln, eller?
 
Ja. Så får det bli.
 
 
.

tisdag 18 december 2012

Nääämen vi sitter väl mest här då eller Bara 10 timmar kvar

Ikväll kl 20nånting kommer våra första gäster. Det är Jimmys mamma och syster med familj som kommer hit och ska sätta guldkant på vår tillvaro.

Blir bra det.
 
Fast just nu känns det som att de faen hade kunnat skita i att säga till innan. Det hade varit mycket trevligare. Ja, för husfridens skull. För sedan igår morse har Emil haft ont i magen av fjärilspirr och Ingrids nervositetsilska går ut både över familjen och hennes sovrumsdörr. Själv går jag runt och tycker att det känns förbannat jobbigt att familjen måste stöka till heeela tiden. Måste vi verkligen äta mat nu det sista dygnet? Och leka med leksakerna? Kan inte de få sitta sådär fint uppradade va? Som mamma fixade i förrgår. Vi kan väl låta bli allt.
 
Låta. Det. Va. Snälla.
 
Och grejen är att barnen faktiskt inte vill göra nått heller. Så för en stund sedan satt vi här uppradade i soffan, jag och storbarnen, och glodde på en tom vägg. När jag efter ett par minuter föreslog att vi skulle göra nått, typ ringa en kompis, gå ut, äta nån annanstans, vartsomhelst, fördriva tiden lite liksom, så svarade barnen unisont: Nej! Varpå Ingrid fräser med stirrig blick på mig: VI VILL BARA VÄNTA.
 
It´s gonna be a loooooong day. 

fredag 14 december 2012

Hej Tinnitus!

Det här ett inlägg för er som önskar er tinnitus i julklapp. Tyvärr kan jag inte erbjuda er den mycket högljudda och underhållande liveversionen av hur man skaffar denna hörselskada, men jag tror att det här kan funka minst lika bra. Gör bara såhär:
  • Höj volymen till max på er dator.
  • Spela upp klippet nedan.
  • Lyssna på klippet i cirka en timmes tid. Non stop. Alltså, sluta inte ens när det börjar göra ont i hörselgångarna och öronen blir alldeles varma och röda.
Believe me, ni kommer inte att bli besvikna. Om ni vill ha tinnitus alltså, annars kan ni låta bli den här trestegsmetoden och bara lyssna på det hela en ynkans gång med lagom ljudnivå. Hade jag fått välja hade jag nog hållt mig till det. Nu satt jag istället som ett fån på småbarnsjulsångsfesten och fick konstiga blickar. För vilken civiliserad och väluppfostrad människa håller egentligen för öronen på en trevlig julkonsert med små rara barn? Bara jag uppenbarligen. Jag fattar det inte, alla andra måste ju redan ha haft extremt dålig hörsel, alternativt så hade de köpt hörselproppar utanför, som på en konsert, och så hade nybörjaren mrs Fröubee (som jag heter på engelska) missat det helt. Vem vet?
 
Här är klippet iallafall:

 

 
Lycka till.
 

Några bilder och en film och ett brev till tomten

 

 

Okej, den första bilden är vår Penang-ö sedd från Penang hill. Den andra illustrerar hur det är att äta med Ines på restaurang och filmen återger hur det är att bo mittemellan två moskéer som har böneutrop typ 7 gånger om dagen och som alltid lyckas få till det en smula otajmat. Den moskéen som börjar strax efter den första har dessutom något otalt med samtliga hundar i området, vilket resulterar i att det hela dessutom ackompanjeras av ett tjugotal ylande djur. Låter ganska illa, faktiskt.

Jo. sedan kom ju Emil hem idag med ett brev till tomten som han delgivit sin klass och lärare redan. det löd såhär (efter att jag översatt det till svedish för Gamlan och Gamlens skull):

Käre Tomten.
Hur mår du? Jag hoppas du mår bra. Jag har varit en mycket duktig pojke det här året, så jag kan få det här i julklapp:
  • en nallebjörn
  • 2 vapen
  • 50 dollar
  • en större pool
Kan du också ge:
  •  en leksak till Ines
  • en kackerlacka till Ingrid
  • en sovstund till pappa
  • ett jobb till mamma.
Snälla, kan du ge mig allt det här.
Från Emil

Min spontana reaktion var ett asgarv, därefter ett what the fuck! för att sedan avslutas med en rätt avancerad planering med Jimmy över några fredagsöl om hur vi ska kunna ge honom allt detta, bara för att det vore kul, liksom.
 
För det måste ju kunna fixas av ett par luriga föräldrar...jag menar tomten.
Apselut.

tisdag 11 december 2012

Men hur gååår det med tandborstningen då?

Jotack bra. Nu orkar inte jag länka till alla dessa inlägg om barn som hatar tandborstning (det var liksom temat hos oss 2011 det) men man kan ju skriva "tandborste" här nere till vänster i sökfältet om man vill friska upp minnet.

Iallafall. Emil borstar själv nuförtin, fast under uppsyn, med regelbundna extravarv av en föräldrahand och med ett timglas som visar hur länge han ska hålla på så att han inte är för snabb. Det går faktiskt väldigt bra! Framförallt gnäller han aldrig om att ha inte vill längre, vilket typ gjort mitt liv en liten smula trevligare. Fast å andra sidan falsettklagar han på maten minst en gång om dagen, och får utbrott så fort vi ber honom duscha eller gå och lägga sig. Så, tjae, det är ju inte lugna gatan här ändå direkt.
Ingrid har också ett timglas, med rosa sand, som vi använder ibland. Hon klagar inte heller på att det är jobbigt att borsta längre, det var förmodligen redan från början bara ett sätt att visa lojalitet med storebrodern. Hon duschar och äter med glädje också för övrigt. Det är mest stunderna emellan dessa aktiviteter som hon kan bli lite vild/rabiat/galen/vansinnigtarg/hysterisktrolig, typ.
Slutligen har vi Ines, som fortfarande älskar sin tandborste. Massor, älskar hon den. Av den anledningen har hon ofta sin lilla tandborste i handen när vi lämnar barnen till chauffören på morgnarna, för hon blir liksom aldrig riktigt färdig.

Så mitt liv består inte så mycket att tandborstningstjat och hot om tandtroll längre.
 
Det är skönt det.
 
Faktiskt.

söndag 9 december 2012

En bra helg, helt enkelt

Så. Nu har vi lagt barnen, matat fiskarna med varandra, bäddat rent vår säng (för att Buffeln spillde ut en flaska citronjuice i den imorse) och googlat på "hotels in Kuching", för i slutet på januari ska vi åka till Borneo med mina padres. Vi tänker oss en djungelhydda med två sovrum, ett som det står "Grandparents and all the noisy, messy children"  på och ett som det står "Spa-room for the two tired parents who are trying to raise the messy children". Typ exakt så ska det stå. Har bara inte hittat nått sånt än, och inte informerat MormoråMorfarFroby om rumsfördelningen heller. Men de blir säkert bara glada. Typ. (Mamma och pappa, bli inte oroliga, det går att förhandla om det här...)

Igår var en väldigt trevlig dag alltsomallt. Jag och barnen badade, lekte och fikade med ett gäng svennebarn och svennemammor och Jimmy spelade en jädrans massa fotbollsmatcher mot allt från oerfarna lärare och elever från skolor på ön till ohyfsade indier. Jag och barnen avslutade kvällen med att kolla när G-hotel tände sin julgran och därefter gick vi hem och såg på Djungelboken och åt skumtomtar som mormor skickat. Vi kom i säng före 23.
Jimmy slutade kvällen i diverse barer med ett par kollegor, raggade skjuts hem med en BMW och tappade sin plånbok i den varpå han fick hänga ute vid vägkanten tills främlingarna som körde bilen upptäckte missödet och återlämnade den. Han kom i säng vid 5.

Så man kan säga att vi har varit lite osynkade den här helgen, jag och Jimmy.
 
Pga somligas fysiska status, typ allas utom min alltså, så har dagen haft ett lugnt tema. Det galnaste vi gjort är att sjunga julsånger med en älskad kusin och en mormor och morfar på skype. Eller det var väl mest Ingrids egenhändigt komponerade danser på vardagsrumsbordet som var galna, vi andra skötte oss exemplariskt. Ja. Så det har gått bra, vi har haft det trevligt.
 
Och det har vi ju nästan jämt.  
 
Faktiskt.
 


Så står det inte i den svenska förskolans läroplan iallafall

Gick förbi förskolan som jag tänkte att Ines skulle börja på nästa höst. Min tanke var det iallfall. Så när jag närmade mig så kom jag på att jag kanske skulle gå in och presentera mig för dem, få in en fot liksom, om det skulle va kö eller nått sånt. När jag kom fram till grindarna så var det första jag såg en stor griffeltavla bredvid entrédörren där det stod med stora bokstäver:

No pain - no gain
 
Jaha, utan smärta ingen vinst, alltså. 
 
Well.
 
Okej, vinsten med att gå i förskola är väl att man lär sig saker (och får kompisar), visst? Så alltså antar jag att de syftar på att "om det inte gör ont så lär du dig inget", typ. Jag undrar vad det kan vara som gör ont att lära sig, egentligen? Och även om jag kan komma på några saker, typ lära sig gå (ja, för att man ramlar mycke å så. För övrigt kan hon det redan), lära sig åka snowboard (känns högst inaktuellt) och sy med symaskin (om man råkar träffa sitt eget finger alltså, och det tycker jag gott hon kan börja med i ett senare skede av livet) så ser jag faktiskt ingen anledning att göra smärta till en del av min (då) tvååriga dotters inlärningsprocess. 
 
Eller så är detta egentligen är ett mycket klokt och vettigt budskap och så är det jag som är lite nervös inför en inskolning i ett främmande land. 
 
 Kanske.

Näe?

Eller...

 
 

 


torsdag 6 december 2012

Min son, den självutnämnde skönsångaren

Emil, min Emil. Han är en fantastisk kille. Det är han verkligen, och en av många fina saker med honom det är att han vet om det. Han tycker att han är precis så bra och härlig som han faktiskt är, och han är inte hemlig med det heller. Som i går när vi var på Guerney plaza, då körde han ett egentolkat Dannyinspirerat dansnummer (det som sedan länge kallas för exorcistdans och går att läsa mer om HÄR) och sedan förstår han inte varför folk inte uppskattar uppvisningen, vilket i det här fallet ägde rum precis i slutet av en rulltrappa.
Och när samme älskade, fina son säger i klassen att han är en riktig sångbegåvning (vilket är en ren osanning faktiskt, för min son har nog inte tagit en ren ton i hela sitt liv) och därmed får sjunga en egen vers av nån sorts brittiska falsettänglasång (lyssna bara HÄR) på fredagens assembly inför hela skolan och alla klassföräldrar, så tänker jag på Jimmy.
 
För det där självförtroendet alltså. Det har han fått från nån Jimmygen för ganska exakt nio år sedan.
 
Garanterat.


onsdag 5 december 2012

Men eftermiddagen blir säkert mycket bättre...

    Vad som hittills känts lite sådär halvbra:
  • Vaknade kl 6:30  med intorkad, uppspydd musselomelett på kinden. Mumma. (Vi ska aldrig mer ge Ines en sådan till middag, fast jag misstänker att hon inte kommer att vara direkt sugen på en heller, stackarn).
  • Sedan blåste min kjol upp precis framför vakterna vid ingången till vårt hus när jag vinkat hejdå till barnen.
  • Ines har varit supergnällig och vansinnigt arg på sin mig sedan väckarklockan ringde. Förmodligen för att jag idiotiskt nog har lagt hennes älskade gosekanin i tvättmaskinen. Kräkig eller ej, han hade gjort mer nytta i hennes hand idag.
  • Min huvudvärk började ge sig tillkänna redan vid 8:00-snåret och dunkar nu intensivt på högra sidan av pannan.

Känner att jag direkt vill flyga hem till mamma och pappa och sätta mig vid deras matrumsbord
och dricka kaffe i en rosarödblårandig muminkopp och äta tio lussebullar och fyrtiotvå Annas pepperkakor. Känns som att det skulle va bästa medicinen mot den här dagen.
 
Faktiskt.

tisdag 4 december 2012

Google hade kanske en dålig dag, eller nått

"Fruktansvärd fot lukt spricken hud", "snuskig sång saltkråkan" och "våt t-shirt i pool" söker tre vetgiriga människor på därute i världen. Och Google länkar till... FruFrobysfrukostfunderingar, såklart. För Fru Froby kan ju obviously allt om det där med vidriga fötter, snubbiga sånger och hur man åmar sig i poolen med våta t-tröjor. Eller?

Näe. Känner mig inte så nöjd med detta.
Börjar få en obehaglig känsla av att den där Google inte tycker om mig.
 
Faktiskt.

måndag 3 december 2012

Helgen som var, fast utan bilder för jag orkar inte bråka med Picasa

Eftersom jag har haft en inlämningsuppgift som jag saknat motivation att avsluta (förrän idag då den ju behövde skickas in) så har det resulterat i att jag inte bloggat heller. Har liksom inte kunnat sitta vid datorn för då har jag fått ångest för att jag inte pluggar. Men nu är den inne, kanske inte min bästa insats, men man kan ju inte va på topp jämt, liksom.

Jo, i helgen åkte vi upp på Penang Hill här på ön. Typ världens bästa utflyktsställe! Delvis för att det var vackert, men också för att det var svalt (typ 25 grader är svalt för mig nu, om ni undrar), det fanns små bilar som man kunde åka runt på om man har barn som inte vill använda sina ben och det fanns glass. Perfekt. Så det gjorde vi hela förmiddagen, och sedan på eftermiddagen åkte vi hem, stängde in barnen på varsitt rum och hade terapiochpeppingsamtal med varandra i vardagsrummet. Ibland behöver man liksom bara få tycka att det är jobbigt att vara förälder och sedan frossa i det nån halvtimme medan barnen bygger med lego. Japp. Vi sjöng inte We shall overcome med darrande underläppar medan vi höll varandra i händerna och fällde varsin tår ner på den vita, mjuka mattan. Men det var faen nära.

Sedan blev det söndag och då åkte Jimmy med storbarnen och bowlade medan jag tvättade fem maskiner tvätt, skrev min inlämningsuppgift och sjöng sånger för Ines ur Barnkammarboken. När barnen kom hem berättade Ingrid för mig att hon nu (äntligen) hade kommit på vem det är som jag är sååå lik. Tydligen är jag oerhört lik häxan i Rapunzel. Japp. Asså, exakt lik faktiskt när hon tänkte efter. Ångrade genast att jag tvättat hennes kläder då kan jag säga. Skulle hellre klippt dem i små partiklar och sedan slängt ut de för balkongräcket...hmm... jag ÄR nog ganska lik en häxa ändå. Kanske.

På kvällen vid 22-tiden fick Emil panik för att han misstänkte att han hade en extra läxa till på måndag som han behövde göra på en gång. Fast det slutade med att jag skrev en liten lapp med många frågetecken till Ms Harvey istället. Där stod det ungefär: Om Emil hade i läxa att komma med en tiohövdad, tioarmad gyllene hjort-kostym tills måndag, så måste vi tyvärr meddela att vi behöver lite mer tid på oss med detta. Jag hade ingen lust att göra en kostym vid tio på kvällen nämligen, dessutom lät det ganska avancerat. Vi får se vad hon svarar.

Japp, och så gick då ännu en helg. Nu är det därmed två veckor kvar innan den första kullen med gäster kommer, sedan har vi fullt hus här tillåme april.

Ska bli så himla kul!

Faktiskt.