torsdag 31 januari 2013

Ett nytt uttryck i var familj ar alltsa: att forlossningsbajsa. Japp

Nu ar vi har. Som ni marker finns ingen tillgang till hela det svenska alfabetet, sa ni far anvanda er fantasi nar ni laser de kommande dagarnas inlagg.

Det fixar ni nog.

Till att borja med gick resan valdigt bra, ingen skrek eller blev skadad. Det enda som kanske inte var tipptopp var att Buffelns mage gjorde uppror vilket drabbade alla som satt i var del av flygplanet. Stundvis var det sa illa att mannen som satt pa andra sidan mittgangen en rad framfor oss holl for nasan och HjaltenJimmy var gron i ansiktet. Men annars gick det bra.

Sedan kom vi till det tjusiga hotellet. Lobbyn var fylld med sura kostymgubbar som luktade herrparfym och som med granskande blickar uttryckte att de ville att alla ska vara tyyysstaaa. Fast sadant bryr jag mig inte om langre, jag tanker snarare att kostymgubbar nog behover fa en liten touch av snoriga, skrikande barn i sina liv. Sa de verkligen kan uppskatta sina tidningar och kaffekoppar sedan.

Sedan hade vi en jatteskon eftermiddag vid poolen, det var sa skont sa att jag lyckades somna i en solstol i nan halvtimme. Det ni.

Kvallen avslutades i kaos, vi gick ju trots allt upp kl 4.30 pa morgonen. Sa middagen bestod av en gratande Ingrid, en angestgnallig Emil som hade som mantra att upprepa "Jag aaar inte trott!" och en Ines som forst skrek och sedan bajsade sa hogljutt att Emil upprort havdade att det var jag som lart Ines att stanka sadar nar hon foddes. Han kan ha ratt.

Alltsomallt en trevlig och lyckad dag. For en smabarnsfamilj, alltsa.

tisdag 29 januari 2013

Nu drar vi till djungeln

Gör vi. Till Kuching och Borneo närmare bestämt. Vi tar med oss MormoråmorfarFroby förstås, och resten av gästerna säger vi ajökenvisesisommar till och sedan försöker vi att inte tänka på att det blir tomt efter dem. Ska nog gå bra. Fast jag misstänker att framförallt Ingrid och Ines kommer att sörja frånvaron av de två kusinerna och deras pussvänliga kinder och tokhopp i poolen.

Jajja.

Nått som e bra med att folk åker hem är iallafall att man verkligen inte är sugen på att åka med. Det känns liksom rätt fint att få vara kvar här ett tag till. 

Tur det.

måndag 28 januari 2013

Bara bilder del 19 eller Thaipusam är askul. Faktiskt








Okej. Detta var alltså en indisk folkfest kallad Thaipusam där man dag 1 kastar kokosnötter och önskar sig saker medan det skvalpar kokosmjölk runt fötterna på en. Dag 2 tackar de som fått förra årets önskningar uppfyllda genom att haka fast krokar lite överallt och pierca sig rakt genom kinderna och sedan vandra längs med den nu städade kokosmjölksgatan, även kallat Kavadi. Dag 3 är idag, och då ska de tydligen vandra hem igen.

Värsta grejen faktiskt. 

Särskilt om man blandar dessa piercade män med vansinnigt hög rytmisk musik, tusentals dansande, glada unga indiska män, vackra, glittrande indiska kvinnor, rökelse i mängder och gratis mat och dryck. Blir liksom som Vattenfestivalen fast myckemyckebättre då.

Tur att vi har ett år till på oss att uppleva det här.

Verkligen.


lördag 26 januari 2013

Fast den där lergrytegröten tänker jag inte smaka, ba så ni vet

Så, nu har vi firat fölsedagskalas för världensfinasteMormorFroby. Huvudrätten var grillad red snapper, jätteräkor och groda. Grodan kändes som ett exotisch inslag och smakade bara lite sådär fiskaktigt. Med andra ord helt okej mat, fast inte nödvändigtvis nått jag gör igen. Näe.


Följderna av gårdagens firandet har gjort alla vuxna en smula hängiga idag, så det blir nog en ganska stillsam lördag. Bortsett från att jag knallade till sjukhuset i morse (igen) med Ines för att hon hostade tills hon kräktes över frukostbordet. Jag tyckte att det var en ganska fin gräns att dra liksom. Så nu har vi fått medicin (igen) mot snor och mot hosta och mot bakterier. Börjar känna mig rätt uppgiven  angående sjukdomarna. Tänker att de nog helt enkelt är här för att stanna och att det är lika bra å gilla läget.

Så det gör jag nu. Det går jättebra faktiskt.

Typ.

torsdag 24 januari 2013

Bara bilder del 18 eller Ännu mer gästliv


























Japp. Gäster e fint. Föräldrar e fint. Livet e fint. Och detta säger jag trots den gigantiska virusblåsan som bor i min mun. Så fint är det, gästlivet.

onsdag 23 januari 2013

Medellivslängden för en indisk man är i dagsläget mycket, mycket oklar

I höstas berättade Devi, vår maid att hon behövde ledigt en dag veckan därpå. Anledningen var att hon skulle till sin mans grav på hans dödsdag och be. Så jag blev alldeles rörd och tårögd och gav henne en kram och sa att naturligtvis fick hon ledigt. Det får hon för övrigt iallafall så fort hon vill, jag vill inte va en knusslig jävel liksom. Jo, så häromveckan när vår chaufför Rita, också en indisk kvinna, ännu en gång hämtade barnen så sent att de skulle bli sena till skolan (vilket alltid innebär djup ångest för ordningåredaEmil) så sa jag upp henne. Hade ingen lust att betala en kvinna som alltid är sen, glömmer att hämta eller skiter i om bältet är på eller om nån stryper någon annan i baksätet. Hon är en jäkel på att koppla bort sin omgivning den där. Jo, hon kom sent, jag sa upp henne, och då tittar hon på mig med sorg i blicken och sa "But my husband just died". Och plötsligt kände jag att det hela var väldigt märkligt alltihop. Jag menar; är de verkligen döda, alla indiska gubbarna? Vad har hänt? Är det nått kollektivt? Sedan på eftermiddagen kom Jimmy hem och berättade apropå ingenting att hans kulturlärare, en rasistisk kinesisk kvinna, hade berättat på lektionen att indiska kvinnor alltid brukar hävda att mannen är död. Hon sa tillåmed att de inte ens skämdes för att hävda att han dött vid flera tillfällen. Så nu ser jag framför mig hur detta skulle fungera i det svenska samhället. Att jag skulle börja köra med Jimmys bortgång lite spontant ibland när jag vill höja lönen, eller få rabatt på ICAs tomater... Känns avlägset. Faktiskt.

tisdag 22 januari 2013

Jag kommer tillbaka. Snart. Kanske imorrn tillåme

Joorå. Jag försöker skaffa mig bloggrutiner nu, mitt i alla varavärdinnaåtgästerkrav (som är helt självförvållade och inte alls ställs av de som kommer hit, såklart) och sedan har det varit en jäkla massa uppsatser hit å dit. Det går inte så bra att hitta bloggmotivationen då. I morse till exempel, då prioriterade jag att äta massa donuts och dricka kaffe. Kändes bra så. Och i går var MammaåPappaFrobys första dag hos oss, så då ville jag ju mest bara titta på dem och deras blekgråa, svenska ansikten. Imorrn däremot, då tror jag banne mig att det kommer att sätta igång igen, bloggandet. Har saknat det lite faktiskt. Både att skriva och att läsa inne hos bloggvänner. Japp, så blir det. Vi hörs imorrn, helt enkelt.

torsdag 17 januari 2013

Bara bilder del 17

Japp. Så här kan det va, livet. Lite poolbad, lite gos, lite lekakarateproffsiförstoramorronrockar. Lite så. För övrigt bråkar bloggerkontot tydligen med alla för tillfället, så de här minibilderna fick jag in efter lite meck (läs: Jimmys meck, mitt "meck" bestod sorgligt nog i att ropa på honom med gäll stämma). Japp. Så nu hoppas jag att det här skitstörande bildproblemet löser sig snart så man kan börja blogga normalt igen. Alternativt så får Jimmy börja sitta med mig vid datorn varje gång jag ska blogga och trycka på lite knappar ibland. Fast helst inte. Förstås.

onsdag 16 januari 2013

Skål för kryheten!

Sådärja. Nu är samtliga friskförklarade från både denguefeber, mykoplasma och lunginflammation. Känns ju bra. Så imorgon börjar vardagen igen, bortsett från att vi nu har Jimmys bägge systrar med partners och barn som bor med oss. Det blir inte riktigt som vanligt då. Blir lite mer snack och kaffe och poolbad och fulltösmedvetslös-stämning, och lite mindre  plugga och pilla mig i naveln. Funkar bra. Och på söndag kommer mormorochmorfarFroby också.

Faen va fint det känns!
 
 Så nu sätter jag härmed punkt för den här sjukdomssäsongen. Inga. Mera. Sjukdomar. Tack.
 
 Och detta tänker jag fira med en onsdagsdrink.
 
 Sådeså.
 
 

måndag 14 januari 2013

För övrigt dör inte myror av myrgift, men spindelbot lyckades vi utrota iallafall.

Mvh

Börjar Ändå GillaAttHittaTjugoMyrorIVattenkokaren Froby

Snaaart blir allt som vanligt igen. Hoppas jag

Det är förbannat mycke nu. Inlämning som ska va klar snart, och barn som turas om att vara sjuka sedan en månad tillbaka, gör att tiden inte räcker till. Resultat av detta: Bloggeriet blir lidande, man KAN INTE prioritera bloggen före läxor och sina barn. Nope. Fast man skulle vilja det stundvis... Men imorse kom jag iallafall iväg på en morronpromenad, det var ju fyra veckor sedan sist så jag får väl njuta av att jag åtminstone fick fräscha upp minnet litegrann. Nu: Preppa mig för en morgondag på sjukhuset med videofilmer på tarmar och hjärtoperationer i väntrummet, mer penicillin (antar jag) och mer sura, sjuka, gnälliga, hostiga, snoriga barn.

Och så ska jag lära mig att leva i nuet och glädjas åt de små sakerna oxå.
 
Späckat schema som sagt.
 
Tjingeling. 

torsdag 10 januari 2013

En helt ny nivå i handtvättsvägrandet

Sett ur ögonvrån alldeles nyss: Ingrid går på toaletten. Hon kommer ut och går fram till handfatet. Sedan står hon helt stilla, formar munnen till ett o och låter pschhhhh. Sedan går hon därifrån.

Alltså, jag har sagt det förr och jag säger det igen:
Hur i helvete kan det vara så jobbigt att tvätta händerna med tvål efter ett toabesök?!
 
Det är sådant här som får mig att vilja ge upp. Som får mig att överväga att sluta kräva saker av dem. För det verkar ju liksom som att vi ställer rent övermänskliga krav på dem, när vi egentligen bara vill att de äter annat än hamburgare och pizza, tvättar sina händer och borstar sina tänder...
Fast sedan ser jag framför mig hur mina tre barn sitter och äter pizza vid 23 på natten med avföring upp till armbågarna och med gula, fläckiga tänder och då inser jag att mitt tjat nog är nödvändigt för oss alla.
 
Min överlevnadsstrategi nu är att se fram emot livet med tre tonåringar istället. Den där sorten som tar hand om sin egen hygien, äter allsidigt och som sover till 12 på helgerna.
 
Japp, det blir finemang det.

Faktiskt.
 
 
 
 


tisdag 8 januari 2013

Pigg som en böna, såklart

Ingrid har periodvis haft en tendens att tala helt obegripligt. Sådär så att man i princip inte kunnat genomföra en vanlig vardagskonversation med henne utan att anstränga varenda hjärncell. På senare tid har jag upplevt att det allra snurrigaste har vuxit bort. Eller, det trodde jag tills febern kom häromdagen. För med den febern kom en hel drös med hemmagjorda ordspråk och omöjliga ordlekar. Exempelvis är hon nuförtin hungrig som en get och pigg som en böna. Passar ju ganska bra kan man tycka, åtminstone bör ju getter vara hungriga regelbundet. Bönorna vågar jag inte uttala mig om, men säger Ingrid att de brukar vara pigga små rackare så stämmer det nog.

Så ordspråken är ju inte så pjåkiga, egentligen.

Ordlekarna däremot gör mig mest förvirrad. Som den hon hittade på idag tillexempel. Den löd såhär: Vad är rättstavat mamma; sjöjungfru, gurka eller mask?

Och jag visste inte vad jag skulle svara. För om jag bara gjorde snabbvarianten igen, och liksom hittepåsvarar typ "Eeh, gurka?" som jag brukar göra när hon blir sådär lite spejsad, så kommer hon kanske att fortsätta snurra till det när hon blir äldre. Man måste kanske förklara detta, tänker jag, och inte ha så himla bråttom jämt. Så jag drar hela harangen om att "jag kaaan inte svara på den frågan om hon inte bok-sta-ve-rar ordet på riktigt, ja, alltså säger alla bokstäver i rätt ordning" osv. osv. Och så håller jag låda en stund om det hela, ända tills jag tror att jag varit väldigt tydlig och pedagogisk och tålmodig. Men när jag är klar så tittar hon upp på mig och så suckar hon och säger "Mamma, jag tror nog att den här leken var ALLDELES för svår för dig."

Jahapp. 

måndag 7 januari 2013

De e mycke nu...

...eller, de var mycke tills nu. För imorrn åker världens bästa farmor hem. Och Jimmys syster med familj åker till Thailand en vecka och semestrar (för att sedan återvända hit med ännu en syster till Jimmy). Japp. Så nu blir det skolstart imorrn, och folktomt imorrn, och ångest imorrn. Jag vet inte vad jag och Ines ska göra för att fylla ut den här lägenheten riktigt. Förmodligen får vi köra skithög musik och hålla oss i vardagsrummet. Så vi åtminstone kan låtsas att det finns folk i krokarna. Jojjo. Och så får man ju lite hemlängtan såhär också, när man inser hur långt bort Sverige är, hur långt bort farmorn åker från oss.

Suck å stön.
Hursomhelst så har vi haft det väldigt, väldigt bra. Och intensivt, och roligt, och högljutt och plaskigt. Och så får vi se fram emot att åka segelbåt till klubbholmen i sommar istället, med en farmor som sjökapten. Det är sådant man får tänka på. Sådant som gör att barnens sorg inte kommer att bli lika tung.  Och så kommer det ju nya gäster snart, som vi ska ha superjätteroligt med.
Fast sedan ska ju de också lämna oss förstås...
Jahapp. Så då återstår ju bara att dra fram det här lilla trumfkortet. En bild på helt vanligt vinterväder a la ön, så känns plötsligt den där hemlängtan inte fullt lika svår att handskas med.
Jo, det funkar en stund iallafall.
Faktiskt.


torsdag 3 januari 2013

Kanske ska lägga ner det här med barn i buss. Faktiskt

Herrejösses. Hur kan en bussresa på 6 timmar skapa så totalt helvetiska humör hos barn? Det är ett mysterium. Det borde ju rimligtvis inte vara så uttröttande att sitta på sin stjärt och äta macka, kolla film, leka med kusinen, läsa med sin mor och prata med sin farmor. Men det ÄR det. Det är liksom värre än att vara vaken till 12 på nyårsafton det. Det är ungefär så ansträngande att mamman börjar känna redan vid tretiden på eftermiddagen att ungen är till salu för en mycket billig penning, att ungen kanske inte ens går att skänka bort egentligen, man kanske får stoppa in sin diamantring på köpet för att få till en deal.

Suck.
 
Nu sover barnet iallafall. Och jag känner mig givmild såhär på kvällskvisten. Så jag tänker att vi ger henne en chans imorrn. En sista. Vill ju nämligen helst behålla ringen...
 
Jaja, och barnet också.
 
Förstås. 


tisdag 1 januari 2013

Bara bilder del 16 eller Gästliv, liksom












Okej. Här blev det då en salig blandning bilder föreställande PenangHillutflykter, parkbänkshångel med HjältenJimmy, Ingrid och kusinens spontana nyårsbad i fontänen utanför restaurangen, poollekar och lite till.
Typ lite sådär som livet kan vara ibland liksom: Vackert, roligt, tokigt och rätt jäkla fint.
 
Helt enkelt.