torsdag 3 januari 2013

Kanske ska lägga ner det här med barn i buss. Faktiskt

Herrejösses. Hur kan en bussresa på 6 timmar skapa så totalt helvetiska humör hos barn? Det är ett mysterium. Det borde ju rimligtvis inte vara så uttröttande att sitta på sin stjärt och äta macka, kolla film, leka med kusinen, läsa med sin mor och prata med sin farmor. Men det ÄR det. Det är liksom värre än att vara vaken till 12 på nyårsafton det. Det är ungefär så ansträngande att mamman börjar känna redan vid tretiden på eftermiddagen att ungen är till salu för en mycket billig penning, att ungen kanske inte ens går att skänka bort egentligen, man kanske får stoppa in sin diamantring på köpet för att få till en deal.

Suck.
 
Nu sover barnet iallafall. Och jag känner mig givmild såhär på kvällskvisten. Så jag tänker att vi ger henne en chans imorrn. En sista. Vill ju nämligen helst behålla ringen...
 
Jaja, och barnet också.
 
Förstås. 


1 kommentar:

  1. Hu! Det där med att resa med små barn har vi gjort...och är lite glada att det är över :) Och tacksamma för att ungarna är kvar, för de har definitivt varit till salu också genom åren :)

    Kramar

    SvaraRadera