söndag 17 februari 2013

Det kändes som en bra idé at the time. Liksom

Har precis insett att det jag i morse tolkade som att hela familjen insjuknat i milda varianter av min gräsliga sjukdom var helt, helt fel. Så det där med att vi därmed berstämde oss för att ha melodifestivalochsnorpappersmaraton i soffan var nog ingen bra idé. För resultatet såhär X antal timmar senare är tre maniska barn som, likt duracellkaniner, springer runt med stirriga blickar i lägenheten, sökandes efter aktiviteter som ger utlopp för den energi de samlat på sig under dagen. Ingrid behöver skrika högt samtidigt, för hon har ju som bekant en högre energinivå än resten av familjen och måste därmed få utlopp för den på alla sätt som finns att tillgå.

Och klockan är 15. Inte ens nära middagen. Inte ens lite.


Skjut mig nån.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar