lördag 9 februari 2013

Här sitter jag...

...och inser att jag, trots den helt fantastiska bildserien på hur Emil puttar Ingrid när hon vill kramas och hon då hämnas genom att bita honom i stjärten, inte kan lägga ut den. Nix. För Emil är för stor för inlägg. Han har varit det hela tiden egentligen men då och då har jag lyckats få igenom en story där han är delaktig ändå. För att han varit tålmodig med sin mor antar jag. Och för att han tyckt att det stått viktiga saker. Men nu känns det som att han mer och mer är för stor för det här bloggandet. Och det respekterar jag. Så vill ni som känner honom veta hur han mår så föreslår jag att ni mejlar honom, ni andra får leva på hoppet om att han vill va me nån gång ibland iallafall, som det varit hittills.

 
Ba så ni vet, liksom.
 
Annars firar vi Chiniese NewYear här idag och har allmänt superdupertrevligt. Funderar på att kedja fast mina föräldrar i vårt maidsroom när det är dags för dem att åka hem, för jag vet med bestämdhet att det inte finns nån plats på jorden som de är lika uppskattade och välkomna och totalälskade och behövda som här.
 
Fast jag antar att det kan vara bra om de tycker om oss även efter att vi flyttar hem också. Vilket de kanske inte gör om vi binder fast dem i ettåetthalvtår och matar dem med nudlar.
 
Kanske.

2 kommentarer:

  1. Klokt beslut, det är därför mina barn inte figurerar i bloggen, de är för stora för det helt enkelt.

    Även klokt om dina föräldrar, de kan ju vara bra att ha när ni kommer hem igen.

    Kram kram

    SvaraRadera
  2. Syskonkarlek med nafs i rumpan. Mysigt! ;) Sa det kommer en tid da barnen inte vill var med pa bloggen... undrar nar Dixie far for sig det, fast en san linslus som hon ar sa tvivlar jag att det kommer handa. Mysigt med foraldrarna pa besok! Njut! kram towe.

    SvaraRadera