söndag 31 mars 2013

Vietnam, here we come!

Så. Nu drar jag och barnen till Vietnam i en vecka. Ska försöka blogga därifrån, de där stunderna när samtliga tre sover eller leker fridfullt och harmoniskt vid strandkanten.

Vi får väl se om det händer.

Hörs da!

fredag 29 mars 2013

Bara bilder del 25 eller Första dan på springbreak!

























































Det här är Youth Park.
Det kan vara den finaste lekpark jag hängt på med barnen + den har en apa som dricker chokladmjölk från en flarra som den snott ur en moppeväska på parkeringen.
=Svårslaget.

torsdag 28 mars 2013

Bara bilder del 24 eller En helt vanlig måndamorron







































Så här ser en helt vanlig måndagsmorgon ut för mig och Ines. Först lämnar vi barnen vid skolbussen och sedan går vi till marknaden och köper mat till veckans middagar.  På marknaden finns exempelvis banankvinnan som alltid är glad och ett grönsaksstånd där försäljarna skrattar när Ines petar på allt fast hon inte får. Och så finns ett trevligt fläskförsäljarpar som har en katt med halv svans också.  Det är väldans trevligt alltihop.

Faktiskt.


lördag 23 mars 2013

Lilla Ingrid, om 15 år har du förhoppningsvis förlåtit oss

Baserat på egna erfarenheter så visste jag redan innan vi fick vårt andra barn, i november månad, att barnet skulle hata oss för det. För man vill inte vara sist. Man vill inte vara yngst i klassen. Man vill inte ha födelsedag sent på hösten när resten av familjen fyller år i juli. Man vill inte det.

Näpp.

Man vill ju födas tidigt på våren så man är äldst i klassen, och förmodligen längst och starkast också. Och så får man ju gå på studentskivor ett år innan man själv tar studenten. För alternativet att låna andras leg och lära sig deras personnummer baklänges och framlänges och plugga på vilket stjärntecken de hade var liksom rätt så ovärt. Och sedan stod man med skyhög puls i kön till stället man ville in på och var så nervös att man nästan glömde vad man hette, både på riktigt och på lånelegget, och så trodde man att man skulle kissa på sig när man kom fram till vakterna.  Jag har dessutom vaga minnen av en höstfödd vän som först blev nekad att komma in med sitt låneleg på en festbåt i Stockholm och därefter försökte planka in genom att hoppa från kajen. Sedan blev hon haffad på båten på en gång och därmed eskorterad direkt till utgången. Ovärdigt alltihop. Fast kul i efterhand förstås.

Jo, hade jag vetat då att det var just Ingrid som skulle bli vårt andra barn så hade jag förmodligen ansträngt mig för att hitta nått djungelrecept som gjorde att hon var kläckningsfärdig typ tre veckor efter inpregnering. För att få lite ro, liksom. Nu blev det inte så (for obvious reasons), istället såg jag och Jimmy till att få en dotter till. På sommaren. Som för att spä på eländet som Ingrid genomlider. Så jag sitter här nu och inser att vi delvis kommer att få en hel massa skit för den här värdelösa planeringen. Och att vi garanterat kommer att ha en dotter som hoppar/klättrar/bryter sig in på skivorna ett år för tidigt. Garanterat.


 Jag har många spännande år framför mig.

Japp.

fredag 22 mars 2013

Jag gillar Jimmys punggung

Vet ni att jag var på housewifsens Bahasa Melayu-lektioner igår (där vi alltså försöker lära oss lite malaysiska och får information om kultur och samhälle i övrigt samtidigt som vi garvar och dricker kaffe) och mot slutet av lektionen så fick vi fråga vad vi ville. Och jag kände att personligen behövde jag veta vad rumpa är på malay. Inte för att jag känner ett stort behov att prata om rumpor med nån malaysian, men ändå. Vet ni vad rumpa är på malay? Jo; punggung.

I love it.

onsdag 20 mars 2013

Fast en väldigt, väldigt söt Lasse Kongo, förstås.

Nu har Ines kommit igång ordentligt med sin språkutveckling. Det är så himla kul! Och skönt med tanke på att det ett ganska långt tag påminde osannolikt mycket om en ung Lasse Kongo (som ni kan höra HÄR) fast utan svordomarna förstås.

Så fort pratandet kom igång så blev det också väldigt tydligt att hon är ett barn som växer upp med två språk; svenska och indisk engelska. För hon kan närsomhelst brista ut i ett "HejdåBajbaj", ett "Heeellooo" eller varför inte ett  "Why bebby, why" som Devy the Maid brukar säga när Ines är arg eller ledsen. Eftersom Ines är arg cirka sjuttiotvå gånger om dagen så det blir några "whybebby". Känns som att det där kanske inte alls blir så användbart i Sverige. Jag ser framför mig hur hon sitter hos sin dagmamma och gnäller att hon vill äta "karipapps" (currypuff för er som inte har indiska maids) eller "poppadums" till mellis. Det gör verkligen ingenting alltså. Var bara inte ett scenario jag såg framför mig när vi lämnade Sveriget.

Nåväl. Vad är en liten tjusig indisk brytning i jämförelse med Lasse Kongo egentligen?

Ingenting säger jag er. Ingenting.


tisdag 19 mars 2013

Bara bilder del 22 eller Farväl Knullis, Justin, Skalis och Skalman, det har varit ett nöje. Typ.






Nu har vi tagit farväl av våra sköldpaddor. De växte ur sitt akvarium för några veckor sedan och fick därmed flytta till en tjusig damm på den buddistiska tempelgården här i kvarteret. De blev jätteglada, paddorna alltså, vad buddistmunkarna tyckte vet vi faktiskt inte. Men fyra, söta sköldpaddor kan man väl inte tycka illa om? Näpp. Så nu bor de där istället.

Blev bra så, faktiskt.

måndag 18 mars 2013

Lite HelloKitty med ketchup nån?

Sådärja. Nu har helgen passerat förbi. Den fylldes till stor del av att jag, åtminstone under fredagen, tuppade av i några mikrosekunder både här och där på grund av enormt mycket jetlaggad.

Lördagen spenderade vi förmiddagen i poolen och eftermiddagen åt att titta på när ett bord och en stol blåste ned från våning 14 och sedan låg platta som pannkakor nere på grannens gård. Mycket intressant det där, faktiskt.

Sedan avslutade vi helgen med att under söndagen åka in till centrala GeorgeTown och där knata runt i ACkalla shoppingcenter medan vi köpte diverse billiga grejer. Emil, likt sin far när han var i samma ålder, la sina påskpengar från farmor på att köpa en miniräknare och satte sedan igång att försöka överlista den, helt övertygad om att den förr eller senare skulle räkna fel. Ingrid hittade glittertuber och en liten HelloKitty i en rosa korg, som hon sedan till middagen apselutapselut skulle ha på sin tallrik, precis bredvid Denniskorven  som jag köpt med mig från Sverige. Ines köpte jag färgpennor till som hon själv valde ut. Tyvärr misstänker jag det var ett felaktigt beslut av oss båda, eftersom det första hon gjorde när Storbarnen hade åkt i morse var att hämta miniräknaren och Hellokittyn och sedan gå runt med dem i sina bestämda och stenhårda små nävar. Målet för idag är således att få henne att släppa dem innan skolbussen kommer. Alternativt kan jag ägna min tid åt att klippa upp plåster i olika storlekar och peta in hörselproppar i öronen, det kan också funka.

Jajja, alltsomallt har det varit trevligt alltihop, faktiskt.




lördag 16 mars 2013

Man vet att man är tillbaka i Maläijsha när man...

...mitt i en eftermiddagsstorm ser en en stol från joggingvåningen komma flygandes utanför vardagsrumsfönstret.

Japp.

tisdag 12 mars 2013

Den svenska vardagens glädjeämnen

Sådant som gör mig alldeles lycklig här i Schweden är:

  •  att få krama folk jag älskar
  • att äta korv och lakrits 
  • att alltid begripa hela telefonsamtalet jag haft när jag lägger på luren, och därmed inte behöva oroa mig för om jag nu kommer att få min hämtmat, eller om jag istället råkat göra ett beställningsmord på kungen eller bokat tid hos en kirurg för att ta bort mjälten. Ibland har man verkligen ingen aning.
  • att ta promenader i vintersol (fast helst utan frusen och sur dotter)
  • att hitta lypsyl i fickan när man verkligen behöver det jättemycket och har glömt att man tog det med sig.

Allt sådant här tycker jag är himla trevligt.

Kan ni ju tänka på, ni som har tillgång till allt detta v a r j e dag, h e l a livet.

Faktiskt.

fredag 8 mars 2013

Svenska småbarnsföräldrar förtjänar medalj. Så enkelt ere

Så. Nu har jag:
  • smort in ett högst ofrivilligt barns vinterecksemsdrabbade kropp med svidsalvan Fenuril efter bad
  • bråkat om att vantarna ska sitta PÅ händerna och inte slängas i blöta diken 
  • klätt på mitt barn i typ en kvart tills jag blir apsvettig, för att sedan kunna vara ute ungefär tio minuter innan hon gråter för att det är kallt och för att det är omöjligt att röra sig i alla dessa kläder, så att jag därmed måste gå in igen och klä av henne i en kvart, tills jag blir apsvettig
  • försökt förgäves att kontrollera statiskt hår som ständigt vill sitta smetat ned i ögonen på frustrerad unge
Japp. Det går fort att inse hur det hade varit. Varje dag. I sex månader. Och då har jag INTE tagit en spark över isen med tre trötta barn, eller skottat uppfarten till huset miljarder gånger, eller gått hemifrån innan det blivit ljust och sedan kommit hem när ljuset hunnit ersättas av nattmörker igen. Det har jag inte. Men det här räcker, det här lilla jag gjort nu, för att inse hur jäkla mycket kraft som behövs för att ta sig igenom vintrar med småbarn. Och jag är så full av ödmjukhet för allihop, för alla svettiga mammor och pappor påväg till jobbet på morgnarna. De är vad jag kallar RIKTIGA vardagshjältar. 

Faktiskt.

onsdag 6 mars 2013

Jag tycker väldigt mycket om sånnadär gamla människor

Jag vill tacka Sifs/Soss/Sess (jag hade rejält lock för bägge öronen hela sista resan, dvs de sista elva timmarna, så jag lyckades aldrig lista ut vad hon hette, trots ett par "-Vassaru?") och Rune från Enköping för att jag och Ines fick världens bästa hemresa från Bangkok. Vilka pärlor. Gamla som gatan förstås, men jädrans hjälpsamma. De lät Ines kolla deras navlar och klappa dem på brösten, låna deras Varan-halsband, ligga i deras knän med huvudet på en kudde, äta deras fruktsallad från frukostbrickan, kräla på golvet runt deras fötter. Ja, listan kan göras ännu längre, men det här räcker för att ni ska fatta vilka fina tanter och gubbar som finns i Enköping.

Bästa flygplansresan med barn, ever!

Den slår tillåme resan för fem år sedan när jag och tremånadersIngrid hamnade bredvid ett pensionerat barnläkarpar som bara ville hålla henne hela tiden och säga hur bra hon var. Den resan var också trevlig.

Egentligen skulle flygresearrangörerna verkligen tjäna på att göra lite efterforskningar innan långresor. Eller snarare; göra en rejäl kartläggning över personerna som ska resa. Då skulle jag alltid hamna vid barnkära gubbar och tanter, och aldrig precis framför hormonstinna 17-åringar som spottar ur sig dumheter i ren frustration över att en niomånaders gråter i nån timme hem från London. Som ett exempel alltså.

Hur svårt kan det va att gräva lite i resenärernas bakgrund, för en good cause?

Liksom.

söndag 3 mars 2013

I huvudet på en hemmafru:


Sådant här går jag runt med i huvet nuförtin. Tider, platser, snackpackning, simlektioner osv. Funkar ganska bra. Ibland glömmer jag och barnen bibblanböckerna, men annars har det gått finfint. Tycker jag själv alltså, fast säkert finns det mammor som utöver detta är mycket mer husliga. De kanske stryker och viker barnens underkläder och bakar egna muslibars och sådana grejer, men det kan jag leva med. Japp. En sån här lista som jag skrivit ovan har vi iallafall inte haft något behov av tills nu. För på tisdag ska jag hem till Sverige i en liten vecka, och då är jag ombedd att skriftligen lämna över litegrann av mitt huvudinnehåll till Jimmy.

Det känns ju bussigt, liksom. 

Sedan är jag ju liiite av ett kontrollfreak/asjobbigjävel som gärna säger åt Jimmy vad som ska göras hela tiden, fast jag vet att han kan tänka själv. Så jag tror att det blir väldigt bra det här med en liten paus. Så att Storbarnen och PappaJimmy kan hitta egna rutiner och göra egna utflykter och allt sånt där. Utan att jag ska hålla i trådarna. Kanske blir inte tänderna borstade varje kväll, kanske åker Emil till skolan utan handduk på måndagar, kanske kommer inte Ingrids hår att borstas på en sjuåtta dar och sedan måste vi raka henne när jag kommer tillbaka.

Kanske är det så.

Men roligt, DET kommer de att ha. Garanterat.

fredag 1 mars 2013

Tur att vi bor stort iallefall

Just nu har jag typ tolv(?) män som knatar runt här i lägenheten. Det ska nämligen bytas ut en sisådär sju eller åtta glödlampor i taket och fixas lite med en kran, och då måste man ju vara en hel armé. För säkerhets skull. Jag menar, om nån skulle stuka tån, eller somna av tristess så kan nån annan rycka in.
 
Skitbra ju. 

För övrigt rapar de högt också.


Japp.