fredag 8 mars 2013

Svenska småbarnsföräldrar förtjänar medalj. Så enkelt ere

Så. Nu har jag:
  • smort in ett högst ofrivilligt barns vinterecksemsdrabbade kropp med svidsalvan Fenuril efter bad
  • bråkat om att vantarna ska sitta PÅ händerna och inte slängas i blöta diken 
  • klätt på mitt barn i typ en kvart tills jag blir apsvettig, för att sedan kunna vara ute ungefär tio minuter innan hon gråter för att det är kallt och för att det är omöjligt att röra sig i alla dessa kläder, så att jag därmed måste gå in igen och klä av henne i en kvart, tills jag blir apsvettig
  • försökt förgäves att kontrollera statiskt hår som ständigt vill sitta smetat ned i ögonen på frustrerad unge
Japp. Det går fort att inse hur det hade varit. Varje dag. I sex månader. Och då har jag INTE tagit en spark över isen med tre trötta barn, eller skottat uppfarten till huset miljarder gånger, eller gått hemifrån innan det blivit ljust och sedan kommit hem när ljuset hunnit ersättas av nattmörker igen. Det har jag inte. Men det här räcker, det här lilla jag gjort nu, för att inse hur jäkla mycket kraft som behövs för att ta sig igenom vintrar med småbarn. Och jag är så full av ödmjukhet för allihop, för alla svettiga mammor och pappor påväg till jobbet på morgnarna. De är vad jag kallar RIKTIGA vardagshjältar. 

Faktiskt.

1 kommentar:

  1. Tja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Tack kanske :) Eller välkommen hem eller så.
    Fast alltså, du har ju haft din beskärda del av barn-i-Sverige-under-vintern-kakan så jag unnar dig ett par vintrar med badkläder istället för overaller och Fenuril. Faktiskt.

    SvaraRadera