måndag 15 april 2013

Att knäcka det här med bokstäver och ljuda och sånt alltså, det e fint som smör det.

Sedan nån månad tillbaka så kan Ingrid både läsa och skriva. Vilket är fan-tas-tiskt roligt, naturligtvis. Det innebär också att vi kan börja leka bokstavslekar vid middagsbordet som vi förr gjorde med Emil. På den tiden fanns inte Ines, och Ingrid deltog efter bästa förmåga. Detvillsäga; hon satt med vid bordet och kläckte ur sig ord på måfå. Typ såhär kunde det låta:

Jag: KrokodiL
Jimmy: LeguaN
Emil: NoshörninG
Ingrid: BajS
Jag: SalamandeR
Jimmy: RåttA
Emil: ApA
Ingrid:MakaroN

Ochsåvidare...

Jo, hon var helt enkelt clueless, men ändå oerhört angelägen om att få vara med och delta, såklart. Fast det var då alltså. Nu, när hon verkligen kan vara med och förstå PÅ RIKTIGT, så är det nästan så jag blir lite tårögd över hennes engagemang och glädje över sina egna framgångar. Och hon vill öva heeela tiden. Så nu leker vi sådana här ordlekar från morgon till kväll, både på svenska och engelska. Dessutom har vi haft påsklov i mer än två veckor, så vi har verkligen haft massor med tid på oss. Har funkat bra. Fast blir lite långtråkigt/kännstypsomhjärntvätt. Så idag föreslog jag att vi skulle Snottra istället. Ni vet när en person tänker på någon eller något, och så ska de andra ställa jaellernejfrågor till den som tänker, och på det viset ska de andra tillslut lyckas lista ut vem/vad det är.

Och såhär gick det med den saken:

Jag: Vi kan väl göra nått annat en stund, Snottra kanske? (Är alltså påväg hem från affären i 30 graders värme med tre svettiga barn och fullastad barnvagn och orkar inte tänka på en enda bokstav till, ever.)
Ingrid: Gissa på mig nudå! (Alltid lika energisk när det kommer till lekar)
Emil: Är det en människa?
Ingrid: Nej.
Jag: Är det en plats?
Ingrid: Ja!
Emil: Har vi varit där?
Ingrid: Nej.
Jag: Eeh, känner vi någon som varit där?
Ingrid: Nej! (skitglad och triumferande, *det här kommer de aldrig på*)
Emil: Men Ingrrrid, det är ju omöjligt! (mycket upprörd över lillasysterns ovilja att samarbeta och hatar överlag när saker inte är logiska)
Jag: Ge oss en ledtråd är du snäll (försöker se till att ingen blir slagen i huvudet av frustrerat syskon framför hela bilkön bredvid)
Ingrid: Hmm... det är en plats med löv.
Emil: INGRRRID! Alla platser har ju löv!
Jag: Ingrid, du får nog vara snäll å säga vad du tänker på. (mantra: snarthemmasnarthemmasnarthemma)
Ingrid: G r e k l a n d. Ni vet G R E, som i gren. Med löv.


Jaha. 

Sjukt svårt ju.

Om ni frågar mig, alltså.



 

3 kommentarer:

  1. Åhh kul lek, måste jag snart börja testa med Dixie, skulle säkert få konstiga svar eftrsom hon inte kan alfabetet eller har en aning om vad det är. kram towe.

    SvaraRadera
  2. Holy Crap vilka svåra nötter hon begär att ni ska knäcka ;-) Stackars Emil då.

    SvaraRadera
  3. Haha! Hon är säkert välkommen som ledtrådsskrivare åt "På spåret", anytime.

    SvaraRadera