tisdag 30 april 2013

Det är inte bara guld å gröna skogar här ska ni veta

I morse ösregnade det och bussen var sen. Detta skulle egentligen räcka som anledning till att jag skriver nått gnälligt om att jag haft en risig morgon, men icke. För det var nämligen så att Emil glömde en påse med viktiga grejer i vagnen, vilket innebar att jag tvingades jaga efter bussen till nästa upphämtningsplats. Både jag och Ines blev dyngsura. Påväg hem därifrån lyckades Ines krångla sig ur sitt barnvagnsbälte (i smyg under suffletten som jag såklart fällt upp för att skydda henne mot regnet), så när jag kör ned för en trottoarkant så voltar hon rakt ut på trafikerad gata och slår sönder pannan. Jag lyfter upp henne. Blodet rinner nedför pannan i strida strömmar. Jag får ångest och börjar springa hemåt med barnvagn i ena handen och ledsen lilltjej på andra armen. Jag halkar (naturligtvis) och faller med Ines i famnen och skrapar upp knä och fot i min ansträngning att skydda den redan illa tilltygade dottern. Jag börjar gråta i ren uppgivenhet över alltings jävlighet. Och sedan kom vi hem.

En ganska dålig start på dagen om jag får säga det själv.

Faktiskt.

2 kommentarer:

  1. Jag börjar gråta. Usch vilken urusel start på morgonen! Hoppas verkligen att Ines och du mår efter omständigheterna bra eller iallafall bättre. Du får absolut inte ha någon ångest, i såna lägen gör man det man tror är bäst och då är det så. Hoppas ni får en finare och mysigare kväll! Tänker på er! kramar towe.

    SvaraRadera
  2. Men Elin då :-((

    Nej fy bubblan vilken överjävlig morgon.
    Man vet ju hur vansinnigt de kör. Ditt hjärta måste nästa ha stannat.
    I mina ögon är du en supermamma och du är det än mer efter det här.

    SvaraRadera