fredag 3 maj 2013

Känner en stark peruklängtan och rödluvehamstrar, ba så ni vet

Nu när jag haft förskoletema med Ines här i några veckor, och gått på studiebesök å allt såntdär, så känner jag hur det börjar klia i fingrarna. Jag börjar längta tillbaka till frukostar med muntra, nyvakna barn runt små runda bord. Till skogsutflykter och lekar och ramsor om stubbar. Till kollegor att skratta med. Till barn att skratta med. Till att få ta på mig en asfånig peruk på rasten och sedan bestämt hävda inför barnen att håret bara blev så, helt plötsligt liksom. Allt sånt här är ju grejer som man bara får göra på ett jobb som är som mitt. Tänker jag mig iallafall. Har svårt att se perukgrejen genomföras på några andra ställen, eller stubbramsor heller för den delen. 

Fast jag har inte släppt jobbet helt tidigare heller. Jag har kommit på mig själv här under hösten med att samla på mig braåhagrejer. Som exempel har jag införskaffat små dockor som man kan ha när man berättar "Sagan om Rödluvan", de var helt perfekta och då går det ju inte att ignorera, såklart. Så nu ligger de och väntar i garderoben tillsammans med en massa annat som kommer att bli användbart så småningom.

Näe, det blev visst ingen statsminister/socionom/cheföverenmassamänniskor av mig. 
Det bidde en pedagog.

Så kan det gå.


4 kommentarer:

  1. Pedagoger som brinner för sitt yrke är tyvärr ett utdöende släkte, eller rättare sagt byråkratin runt om pedagogerna har gjort att många brunnit ut. Heja dig som vet vad du vill och är bra på det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror det brinner och ar bra lite overallt, men kanske forutsattningarna ar lite begransade kan man saga.

      Radera
  2. Det dar later riktigt bra! Hur ar det med skrubbsar och pannor? Dixies tand ramlade ur... tandlos liten tjej. aj aj. Sa kan det ga. Trevlig helg! kram towe.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad trakigt for D! Men om nagra ar pa forskolan sa far hon ju varsta statusen med tappade tander, sa det blir bra i langden med den saken. Har borta har vi lakt ihop riktigt bra, i basta fall slipper vi arrbildning oxa.
      Kramar till dig och Dixie!

      Radera