torsdag 2 maj 2013

Varför ska man va ifrån varann egentligen? Verkar ju dumt

Det här med inskolningar är och förblir verkligen en riktig jäkla hjärtekrossare för mig. Och detta trots att jag skolat in mina egna barn flera gånger och trots att jag tagit emot inskolningsbarn på mina arbetsplatser. Det går helt enkelt inte att lämna över ansvaret för sina barn till nya människor utan att det känns som att man ska gå sönder inuti. Fast det visar jag ju naturligtvis inte, lite rutiner har jag ju.
 
Såklart.

Så imorse lämnade jag Ines och var glad och uppmuntrande och vinkade och allt det där man ska. Och sedan drack jag kaffe i två timmar och träffade vänner och försökte tänka på annat och ha trevligt, och så fick jag klappa på en liten alldeles nyfödd bebis också ("villintehaenfjärde villintehaenfjärde villintehaenfjärde" är dagens mantra, tillslut kanske det går in tänker jag).
Jo, sedan gick jag och hämtade en söndergråten, svettig, hulkande liten Ines och gick hem. Fy faen. Så trots att jag vet att hon kommer att tycka att det här är askul om en vecka och trots att jag själv tycker att fyra timmar om dagen på förskola är preciiis, preciiis lagom för henne nu, så är det inte kul. Näpp. Inte ett dugg. Vi har ju liksom haft tillgång till varandra varje dag i 21 månader, vi har i princip aldrig varit ifrån varandra. Tills nu. Så det är klart att det suger alltihop såhär till en början, det tycker vi ju både hon och jag.

Suck å stön.

För att göra saken ännu värre så kröp vi upp i min och Jimmys säng här hemma och läste Bu och Bä och Bockarna Bruse för en stund sedan. Och när jag gav henne en kram och sa "-Jag älskar dig, Ines" så kramade hon mig tillbaka och sa "-Ja äsda dej, mamma" för första gången i hennes liv.

Så nu när jag tänker efter så tror jag att vi skiter i förskola. Och skola också. Och självständighet och vuxenliv. Japp. Det får helt enkelt bli Ines och jag istället.
 

For ever and ever.  

2 kommentarer:

  1. Åh, jag vet.
    För övrigt så kan du få skicka Ines hem till oss för att lära Ebba prata. Ebba är, låt mig tänka, typ 5 månader (?) ÄLDRE, och om HON hade sagt något såntdär idag hade jag ramlat av stolen av förvåning. Hmm.

    kram, och du, jag ska mejla inom kort :)

    SvaraRadera
  2. Hmm. Ja, det är också ett alternativ ;-). Oavsett, så är det en himla fin bild på er båda ;-). Puss på er!

    SvaraRadera