tisdag 16 juli 2013

Älskfaktorn är hög just nu





Just nu går jag mest runt och tycker att livet är fint. Att vår ö är så fin. Att vårt land är så fint. Att vår familj och våra vänner och grannar är så fina. Att vårt hus är så fint. Att vår trädgård är så fin...fast det är svårt att inte gå loss på den med spade och sax och kratta och hacka ochsåvidare, och det får jag ju inte för det är ju uthyrt. Så jag försöker tänka på att den där trädgårdens tid kommer sedan, om några år, när huset är klart och barnen är större och jag och Jimmy är färdiga med Maläijsha. Det går sådär kan jag säga. I går kunde jag inte låta bli, då skyndade jag in och drog upp ett par rejäla ogräs ur rabatten, och sedan smet jag ut igen. Förvisso är de bortresta va, så jag måste inte skynda mig egentligen, men jag känner väldigt starkt att jag är en skurk när jag gör det. En hjälpsam skurk förvisso, men ändå.

En annan sak som slog mig nu när jag kom till Sverige, är hur fokuserade vi är på vädret i det här lilla landet. Och allra mest fokus lägger vi på solen och värmen. Vi talar om den heeela tiden. När den senast var framme, hur varmt det var då, när den kommer tillbaka och hur länge den stannar. Vi uppdaterar oss på mobilen, vi spanar upp på himlen och försöker tyda molnen, vi minns hur det varit vid den här tiden för två år sedan, ocksåvidare. Och jag känner själv hur jag är precis likadan även i Maläijsha, hur jag pratar om sol och regnperioder med var och varannan local (de som vuxit upp på Penang) och taxigubbe och ber om prognoser och hypoteser och historik. Så svensk som jag är så är även jag sjukt fokuserad på soltimmar och värme trots att jag har fått den i gigantiska doser det senaste året. Fast lite distans har jag nog fått eftersom jag reagerar på det nu på ett sätt som jag aldrig gjort förut. Det känns både hemtrevligt och samtidigt liiite, liiite sorgligt. Vi är helt enkelt ett solälskande folk i ett land som erbjuder det önskade vädret i max en sjättedel av året. Det är inte lätt.

För att riktigt understryka att min iakttagelse var riktig så satt jag i en bil i typ 8 minuter igår och lyssnade således på radio. På radiokanalen spelades under dessa minuter upp en mansröst vid åtminstone två tillfällen som sa "- Kom ihåg att njuta av solen, snart är det vinter igen".

Och där har vi det. Sverige i ett nötskal.
 
I love it. 
 


1 kommentar:

  1. Haha, så jäkla jobbigt vi har det. Vi stressar runt på jobbet och sedan när semestern kommer stressar vi runt efter solen. Som vi svenskar längtar ihjäl oss på så pass att vi t o m åker till Malaysia ;-)

    /Liselotte (som kommenterar från mobilen och inte kan länka till bloggen)

    SvaraRadera