tisdag 9 juli 2013

Preppar inför poolparty i mitt anletes svett

I morgon ska Emil ha sitt födelsedagskalas. Hittills är det 15 barn som kommer och badar i vår pool. Jag räknar kallt med att ett par till kommer, fast utan att höra av sig innan, för så gör folk här. Man liksom skiter i att osa och sedan tar man med sig sin lillebror, sina kusiner och sin hund och dyker upp på kalaset för att förtära tårtan.

Japp. 

Så hittills har två extrabarn tillkommit, och då två dagar efter att jag bett om ett svar. Det gör ingenting, för jag har ju bott här ett år nu, jag var beredd, men det höjer ändå pulsen en smula. Jag menar, tänk om det inte blir t v å extrabarn när det väl kommer till kritan, tänk om det blir t i o. Då blir det fett trångt i poolen. Och fett små tårtbitar.

Dessutom måste jag kombinera dessa mycket ångestladdade frågor med en snarttvååring som just nu är i princip omöjlig att ha att göra med. Hon var till exempel med mig och handlade igår.

Det var dumt. 

Jag kan säga att hon försvann säkert fem eller sex gånger i affären, och jag kan villigt erkänna att de stunderna ändå var mer rofyllda än när hon gick bredvid mig. Vid ett tillfälle hade jag jagat igenom hela affären i jakt på skitungen, och då hittade jag henne tillslut längst fram i kassakön. Där stod hon och räckte fram ett fem-pack Snickers mot en mycket förvirrad kassörska. De andra gångerna hittade jag henne fullastad med florsockerpåsar/ tuggandes på kexpaket /klättrandes på frysen /liggandes raklång framför vinhyllorna/ busandes med en av vakterna.
Om hon någonsin får följa med igen, så är det iförd koppel och munkorg och allt annat som kan tänkas bidra till en mer harmonisk handling.


Fast det blir fina minnen av det iallefall.

Så småningom.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar