fredag 30 augusti 2013

Sådärja, då slapp man iallafall EN av vardagens kvällsysslor...

Ska man erkänna sig besegrad när man klär på sig efter en dusch och den lilla nyblivna tvååringen kommer in, ställer sig med armarna i sidorna och säger: "Näej mamma! Den sta du INTE ha på dej"? Nar hon sedan drar fingrarna genom garderobshyllan över plaggen och därefter drar fram en klänning och  räcker fram den medan hon säger "Den häj äj mytte fijnaje på dej"?

Och man inser att hon har rätt.

Dum fråga jag hade inledningsvis egentligen. Jag ÄR officiellt besegrad, såklart. Frånåme idag är det hon som får lägga fram mina kläder på kvällen.

Japp.


Hon är ju, naturligtvis, grym på typ allt annat också. Här ovan kör hon tillexempel farmorns segelbåt utan någon större ansträngning medan hon helt laid back dricker en Mer. 

Japp, hon imponerar på alla möjliga sätt.

Faktiskt.

tisdag 27 augusti 2013

Jag är faktiskt ingen jävla enmanscirkus, jag är mest en sån som gillar bakverk.

He-rre-guuu va jag är tråkig. Jag är verkligen det. Åtminstone om man, som mina barn, har umgåtts med mig oavbrutet i cirka ett helt sommarlov. Om man har gjort det så är jag defintivt den tråkigaste människan på jorden.  En som inte vill bada i poolen för att vi har gjort det varje dag i flera, flera veckor och för att det dessutom är molnigt just denna tisdag. Och som ovanpå det tycker att det känns helt rimligt att kräva att mina medmänniskor inte roar sig med att springa runt, runt soffan och skrika i falsett i tre timmar.

Ja, ni hör ju. En pest är vad jag är.

Och detta trots att vi idag gjort två(!) omgångar chokladbollar, vilket jag personligen tycker bör vara precis tillräckligt spännande en helt vanlig vardag. Jag menar: det är kladdigt, man får slicka skålen och sedan blir det perfekt kvällsgodis för en mamma när barnen sover = mycket bra kombination, tycker mamman ifråga alltså. Det tyckte uppenbarligen inte barnen.

Så idag ville jag mest bara säga det. 
Att jag är en trist jävel som gillar chokladbollar.

Japp.

söndag 25 augusti 2013

Snart så kör det igång igen



Jaja, jag veeet att jag är sjukt dålig på att skriva nuförtin. Men jag lovar att det blir bättre i september. För nu går vi officiellt in i den sista sommarlovsveckan för Emil och Ingrid. Sedan är det dags för läxläsning så som att drilla multiplikationstabellen ständigt, läsa en bok om dagen, om inte två, och sedan tillkommer ju de läxor som de "bara" får en dag i veckan. Vi snackar ett par timmar om dan. För en 9-åring. Därför känns det här sommarlovet för första gången i hela mitt liv som ett RIKTIGT sommarlov. Ni vet, ett sånt där sommarlov där man verkligen kan unna sig att skita i böcker och läsning utan att ha dåligt samvete what so ever, på riktigt. Ett sånt sommarlov man verkligen behöver för att man ska ha en chans att orka ett helt år till. Och jag säger man därför att även jag är högst delaktig i det där läxgörandet, ibland förvisso endast som en motiverande mor/hägrande plågoande som gör tydligt att det bara finns ett alternativ och det är att kämpa på tills läxorna är gjorda, men ändå. Man behöver lov från sånt också faktiskt.

Nu när jag tänker efter så blir min egen höstkurs helt perfekt. Kommunikation och konflikthantering liksom. Då kan jag läsa in mig på konfliktlösningar på förmiddagarna, och sedan tillämpa dem på eftermiddagarna.

Blir skitbra, det hör ju vemsomhelst.


måndag 19 augusti 2013

Ibland undrar jag vad jag hade sysselsatt mig med hela helgerna utan mina barn, OCH vad jag hade haft för tapeter

I helgen som var besökte vi ett glassigt, nytt köpcenter som öppnade medan jag och barnen befann oss i Sverige. Tanken var i princip bara att vi skulle ta en sväng för att kolla vilka affärer som fanns att tillgå, och att vi skulle äta lunch.

Affärskollandet gick bra. H&M fanns som utlovat, och då var jag nöjd. Mer var det inte med den saken.

Lunchen däremot utvecklades snabbt till ett traditionsenligt spektakel a la Froby och innehöll bland annat:
  1. En Ines som upprepade gånger skriksjöng "-Blinta lilla häna däääj, hu ja UNDJAJ VA JA ÄÄÄÄÄJ!" med en allt mer eskalerande ljudvolym så att kineserna runtomkring satte i halsen. 
  2. som sedan hällde ut sitt glas isvatten över hela bordet. 
  3. som därefter ställde sig upp i stolen, och hojtade "-PAPPA, JA MÅSTE BAJSCHA!", vilket innebar att jag mitt i en tugga behövde rusa genom halva våningsplanet på jakt efter en toalett bärandes på en nudelkladdig, bajschnödig unge i famnen eftersom denna unge precis slutat med blöja. 
  4. För övrigt kom det ingenting när vi väl kom fram till toan vilket jag ju hade kunnat räkna ut redan innan, men eftersom hon nu har lärt sig att vi i princip alltid tar hennes toalettbehov på blodigt allvar så är det klart att hon nyttjar det för att krydda sin egen (och vår) tillvaro. Framförallt i köpcenter och vid läggdags.

Efter lunchen var vi ganska trötta kan man säga. Vi ville mest gå hem och lägga oss och inte vakna förrän dagen efter, men så blev det inte.

Näpp. 

För plötsligt i vår jakt på en utgång hamnade vi vid en gigantisk uppbyggd sminkloge med riktiga barbieklänningar, peruker, lösögonfransar och framförallt: olika scener med enhörningar och blommor där fotografer tog kort på små barn i barbiekläder. Och vi insåg genast att nån av oss var tvungna att sitta igenom hela hoolabalooett för att Ingrid skulle få vara med. Så var det bara. Och det blev jag. För nånstans kände jag att den lilla flickan i mig mer än gärna hade kapat sin högra hand för att få göra nått sådant, och närmare än såhär skulle den flickan aldrig få komma ett liknande event. Så därav satt jag sedan i ett antal timmar och tittade på när Ingrid blev sminkad, klädd, perukad, fluffad och sedan buren (för att inte snava på gräddtårtan av rosa tyll/klänningen) till scenen. Och därefter fick jag betala 400 kronor (samma pris som för en sjysst tapetrulle ungefär) för fem bilder (som i sin tur kommer på en cd-skiva som jag får hämta ut på en fotoaffär om en månad. Ett sådant jävla kap, liksom). Japp. Så i september ska vi då framkalla dessa fem mycket värdefulla bilder av hur min dotter viftar med tre centimeter långa ögonfransar medan hon kramar en lila enhörning av papiermache.

 Jag menar, vem behöver tapeter egentligen? När man kan få Ingridbarbiesar och lila enhörningar.

Ingen, säger jag.

tisdag 13 augusti 2013

När jag hyr bil

När jag hyr bil vill jag ha en liten, gammal en.

Ni vet, en diskret, välanvänd rackare som ingen bryr sig om nämnvärt. Mest för att jag inte har några som helst behov av att köra skrytbil, men även för att jag då inte behöver känna mig orolig för att något ska hända den. Som att typ lacken ska råka ramla av, eller nått. Därav valde jag att beställa en liten Toyota Aygo till oss den första tiden i Sverige, och kände mig väldigt nöjd och bekväm med det.

Precis lagom, tänkte jag.
Och sedan trodde jag att jag, precis som alla andra som bokar en bil, skulle få det jag beställt.

När jag så småningom damp in med mitt bagage och mina barn hos biluthyraren så tittar den unge, välkammade killen med vit, slätstruken pikétröja på mig med glittriga ögon och lite, lite dregel i mungipan (som att han stått och drömt om en riktigt smaskig tårta precis innan jag dök upp) och berättar med återhållen glädje att "min" lilla Aygo var nykrockad. Istället skulle jag få ett AS TILL BIL, detvillsäga; en helt språjtans ny,svart KiaSportagefyrhjulsdrivenTurbodiesel. "-Det finns inga fel!" utropade han, "-Jag har själv kollat den flera gånger". Tror jag det, tänkte jag, och kände att jag egentligen hade velat gå in på toaletten och dunka huvudet rytmiskt i väggen i en kvart ungefär. Men istället försökte jag le och visa glädje för att intyga vilken klok och pålitlig bilhyrare jag är. Sedan skrev jag på pappret med en antydan till darrig hand och därefter gav han mig en nyckel och en bilbarnstol och så var saken biff.

Min spontana reaktion när jag fick bilen framkörd var "Hel-ve-te!" för den var liksom sådär stor och vräkig och upphöjd, ni vet så att man ska sitta och se ner på sina medtrafikanter, och det kändes bara så jävla fel. För jag trivs så bra med att sitta där nere och möjligtvis bli nedspanad på ibland. Och nu plötsligt skulle jag behöva sitta där uppe och se självsäker ut och ha snygga solglasögon på mig.

När jag sedan åker därifrån så får jag hjärnsläpp, naturligtvis, och kör på vänster sida av vägen i sann Maläijshastyle ända tills jag får ett möte. Då inser jag mitt misstag och försöker således låtsas att jag planerade att köra rakt emot mötande trafik för att jag skulle parkera på den sidan, faktiskt. Så att ingen skulle misstänka att jag verkligen inte borde släppas ut på gatorna i den där helvetesmaskinen.

Hrrm.

När jag hyr bil vill jag ha en liten, gammal en.

måndag 12 augusti 2013

Bara bilder del 32 eller Framme, men inte hemma.

Well, well. Så satt man här igen då, vid ett skrivbord på andra sidan jordklotet...

Det är märkligt hur fint och jävligt det kan kännas på en och samma gång. För samtidigt som jag är så glad och tacksam och förväntansfull inför det här året och resorna som det medför, så är det hopplöst hur smärtsamt det känns att vara borta från dem man älskar. Men i grund och botten inser jag ju att jag helt enkelt måste suck it up och försöka glädjas åt att mitt liv är fyllt med så många kloka, fina, glada, kärleksfulla människor och att det är bra att få bo här och inse det i ett litet år till.

Så är det med den saken.

Nedan kommer några väl valda bilder från dygnet som varit. Först lite badbilder från ångbåtsbryggan kvarten innan vi drog. Sedan en bild på hur charmigt en mor och dotter kan däcka under en sagobok en söndagseftermiddag efter att ha rest ett dygn och endast sovit i några få timmar. Låt oss kalla bilden "Två döda paddor", det känns som det enda rätta, faktiskt. Och därefter några bilder från dagen som varit idag, som vi mest spenderat i soffan och i poolen.








Och nej, jag åt inte upp Ines. Man skulle kunna misstänka mig för detta, men så är det alltså inte.

Faktiskt.

onsdag 7 augusti 2013

Vart faen tog jag vägen?

Jo, alltså, jag försöker ju mest njuta av Sveriget här och nu, så några inlägg har det inte blitt. Men om cirka några dagar är jag tillbaka i Maläijshat igen, och då kan jag skriva om den flådiga, nya, svarta, glansiga bilen med lädersäten som jag hyrde och sedan kaxigt körde iväg med i tron att det var vänstertrafik i Sverige. Eller om hur jag igår spontandrack två flaskor rosé på en middag och vägrade åka hem när alla andra (utom värdinnan, tackålov) skulle jobba dagen efter. Eller om när jag och min mamma drog till Junibacken samma dag som resten av Sverige drog dit, hur vi möttes av en skylt i dörren (efter att ha köat i 40 minuter för att överhuvudtaget få komma in i lokalen) där det stod "Vi ber om ursäkt för att ventilationen inte fungerar" och därefter ändå tog beslutet att genomföra besöket.

Ja, allt sådant ska jag skriva om. Senare. Fast först ska jag kramas med folk lite, lite till.

Sådeså.