tisdag 13 augusti 2013

När jag hyr bil

När jag hyr bil vill jag ha en liten, gammal en.

Ni vet, en diskret, välanvänd rackare som ingen bryr sig om nämnvärt. Mest för att jag inte har några som helst behov av att köra skrytbil, men även för att jag då inte behöver känna mig orolig för att något ska hända den. Som att typ lacken ska råka ramla av, eller nått. Därav valde jag att beställa en liten Toyota Aygo till oss den första tiden i Sverige, och kände mig väldigt nöjd och bekväm med det.

Precis lagom, tänkte jag.
Och sedan trodde jag att jag, precis som alla andra som bokar en bil, skulle få det jag beställt.

När jag så småningom damp in med mitt bagage och mina barn hos biluthyraren så tittar den unge, välkammade killen med vit, slätstruken pikétröja på mig med glittriga ögon och lite, lite dregel i mungipan (som att han stått och drömt om en riktigt smaskig tårta precis innan jag dök upp) och berättar med återhållen glädje att "min" lilla Aygo var nykrockad. Istället skulle jag få ett AS TILL BIL, detvillsäga; en helt språjtans ny,svart KiaSportagefyrhjulsdrivenTurbodiesel. "-Det finns inga fel!" utropade han, "-Jag har själv kollat den flera gånger". Tror jag det, tänkte jag, och kände att jag egentligen hade velat gå in på toaletten och dunka huvudet rytmiskt i väggen i en kvart ungefär. Men istället försökte jag le och visa glädje för att intyga vilken klok och pålitlig bilhyrare jag är. Sedan skrev jag på pappret med en antydan till darrig hand och därefter gav han mig en nyckel och en bilbarnstol och så var saken biff.

Min spontana reaktion när jag fick bilen framkörd var "Hel-ve-te!" för den var liksom sådär stor och vräkig och upphöjd, ni vet så att man ska sitta och se ner på sina medtrafikanter, och det kändes bara så jävla fel. För jag trivs så bra med att sitta där nere och möjligtvis bli nedspanad på ibland. Och nu plötsligt skulle jag behöva sitta där uppe och se självsäker ut och ha snygga solglasögon på mig.

När jag sedan åker därifrån så får jag hjärnsläpp, naturligtvis, och kör på vänster sida av vägen i sann Maläijshastyle ända tills jag får ett möte. Då inser jag mitt misstag och försöker således låtsas att jag planerade att köra rakt emot mötande trafik för att jag skulle parkera på den sidan, faktiskt. Så att ingen skulle misstänka att jag verkligen inte borde släppas ut på gatorna i den där helvetesmaskinen.

Hrrm.

När jag hyr bil vill jag ha en liten, gammal en.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar