fredag 20 september 2013

Men jag har sagt felåt, det har jag faktiskt

När Emil var liten tyckte jag i princip aldrig att det var några problem att bli väckt en stund på natten. Gå upp på morgonen vid 5:00 var plågsamt, men att hjälpa min lille kille mitt i natten när han behövde mig, det tog liksom inte alls emot på samma sätt. Dessvärre har min inställning till detta förändrats något med åren. Kanske för att jag ägnat mig åt det i så många år, vem vet? Oavsett så insåg jag i natt att min attityd nog måste justeras något.

Litegrann bara. 

För plötsligt hör jag mig själv säga "-MEN KISSA I BLÖJAN DÅÅÅ" till min tvååring som på helt eget initiativ har slutat i kissa i blöjan även på natten och som därmed måste gå på pottan vid midnatt och darfor helt försynt undrade om hennes mor kunde vara så vänlig och följa med henne dit. För det är ju mörkt och natt och så, och hon är ju faktiskt bara två år och en månad gammal.

Så jävla inteallscharmig mamma hon har alltså.

Å andra sidan vaknade den goda, trevliga, förstående modern i mig till liv på en gång efter detta opedagogiska uttalande. Så darefter gick jag naturligtvis upp och var otroligt skuldmedveten och gjorde därmed pottbesöket mycket trevligare och pratsammare än vad jag brukar göra. För att döva det dåliga samvetet, liksom.

Och idag har jag lovat mig själv att aldrig mer vakna mitt i natten och vara trött och sur.

Kommer gå skitbra.
Eller, det MÅSTE gå skitbra.

Sådeså.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar