tisdag 29 oktober 2013

Jag har närt en klottrare vid min barm

I dag kom förskoleskjutsen åkandes för att leverera Ines som vanligt. Det som var mindre vanligt var att Ines och hennes älskade, älskade kompis Linn satt helt stela och glodde på mig under lugg istället för att fnittra och... ja, r ö r a på sig. Jag visste på en gång att något var fel. Auntie Lee, barnskötare och bilchaufför, var rekordsnabb ut ur bilen, och i handen hade hon en liten pusselram som var nedklottrad med kritstreck. Sedan förklarade Auntie Lee att dessa två flickor minsann var skyldiga till detta elände, och att Linn nu skulle få åka hem till sig och tvätta ena halvan, och att jag och Ines imorgon skulle få tvätta andra halvan.

Hårt liv, alltså.

Ser nu framför mig hur jag i framtiden har att göra med en introvert, mystisk dotter som gillar konstig musik och att tagga byggnader i innerstan med ett ord som jag inte fattar vad det betyder. Det är förmodligen lika bra att man börjar träna sig på det här med rengöring och sanering. Jag har dessutom ett 6-årskalas för en världsabäst Ingrid att handskas med imorrn. Menmen, jag får se det från den ljusa sidan och glädjas åt att ungarna inte fick för sig att rita på ett av borden, det hade ju varit mycket jobbigare att rengöra. 

Och att transportera.


2 kommentarer:

  1. Kretivitet anas!!! Underbart! Min 17-åring, som idag är en mycket trevlig, musikalisk och kreativ ung man, började sin livskarriär på liknande sätt kan jag säga. Som väl var mest på hemmaplan, men han taggade det mesta redan från huvudfotingåldern :)

    Det låter som att jag borde fota er familj, efter att ha läst dina fina ord hos mig. Jag får helt enkelt pallra mig iväg till Maläijsha med min splitternya kameraväska, anpassad som kabinväska ;)

    SvaraRadera