tisdag 1 oktober 2013

När jag flyttar hem ska jag n j u t a när jag besöker vårdcentralen, det ska jag faktiskt

För tillfället ligger jag hemma och har ont i halsen och huvudet och fryser. Det verkar inte vara nått farligt, åtminstone inte enligt dr Goh (ni vet han som anser att jag har ett lazy eye). Jo, han tog emot  mig igår efter att jag suttit i väntrummet i två timmar och frusit i ACkylan tillsammans med en man i rullstol utan ben, en annan man som förmodligen skulle avlida i nån lungsjukdom vilket ögonblick som helst, en indisk familj där det aldrig framgick vem som var sjuk, om nu nån av de var det alls, och sedan några hjärtsjuka australienare. Stämningen var ganska tryckt faktiskt, framförallt när lungsjuke gubben hostade. Då försökte vi andra att inte andas på länge för att möjligtvis undkomma att gå samma öde till mötes.

Jag tycker inte så himla mycket om att gå till sjukhuset här. Faktiskt.
När jag väl kom in till dr Goh ville han snabbt kolla i min hals, men inte ta något prov. Istället fokuserade han på att noggrant kontrollera mina händer och fötter, och sedan gav han mig en nackmassage som var förvånansvärt skön, om än lite out of place. Sedan skrev han ut fyra olika värkstillande läkemedel vars bieffekter skulle ge mig feber och orolig mage.
Och sedan var det klart.
Jag struntade naturligtvis i att köpa alla värkstillande tabletter och geggor. Lite halsont fixar jag faktiskt, framförallt om valet står mellan det och att få feber och magsjuka. Så när jag lämnade sjukhuset var jag 180 kronor fattigare, nysmittad med en förmodad lungsjukdom från gubben i väntrummet och bärandes på ett kuponghäfte. Jo, för det kom en liten gullig kvinna som sålde matkuponger för att stödja cancerarbetet på sjukhuset, så då köpte jag det såklart. Fast var och hur och när jag ska använda det är mycket ovisst. Det spelar egentligen ingen roll känner jag, för när man ser hur sjuka och skruttiga människor det finns här så inser man att de där pengarna gör mer nytta v a r  d e  ä n hamnar än vad de gör i min plånbok.

Ja, säga vad man vill, men man blir lite mer ödmjuk av sjukvården i Maläijsha, det blir man.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar