tisdag 26 november 2013

Varför kunde inte lärarna bara tycka om vanlig choklad?

På torsdag har Emil avslutning på ett tema i skolan som klassen har arbetat med. Temat är choklad. Tänk vad mycket trevligt och chokladigt de hade kunnat hitta på som avslutning. Jag kan komma på tusen saker som hade varit ett bra sätt att knyta ihop säcken på. Tusen. Men jag är uppenbarligen lite för tråkig och traditionell för sådant här, för den sista uppgiften som lärarna har hittat på är inte i närheten av mina förslag.

Nope.

Sedan igårkväll har jag och Jimmy hunnit bli upprörda och svettiga över alltihop. Emil med. För det är en tävling det här, vilket naturligtvis bättrar på nerverna. Och tävlingen går ut på att alla barnen får ett önskerecept av varsin lärare på skolan. Sedan ska barnen (läs: de stackars föräldrarna) göra den här chokladen så att barnen kan vinna tävlingen på torsdag, och OM barnet vinner då måste de (läs: föräldrarna) göra en ny omgång så att fler får smaka på vinnarkonceptet. Känns mest som ett straff egentligen, men vad vet jag.

Emils lärare har önskat sig följande:
  • chocolate chip cookie
  • jordgubbsgrädde
  • karamell
  • mint
  • mjölkchoklad

Detta ska sedan vara format som ett hjärta. Joråsåatte, det ska vi nog kunna röra ihop. Värre är det för en av mammorna i klassen som igår skickade ett mess där hon funderade över hur hon skulle lyckas göra en chokladkanin med diamantöron. Eller för en annan mamma som skrev tillbaka att hon behövde göra en skapelse med lager av vit och mörk choklad och i mitten skulle det vara jordgubbssylt.

Fy faen, ibland är det hårt att vara expatförälder.

Med betoning på ibland, alltså.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar