fredag 8 november 2013

Men om jag hämtar barnen tidigt och sedan läser en astråkig bok för dem, då har jag väl gjort ett rätt bra jobb va?

Bara det senaste dygnet har jag läst kanske en fem eller sex olika inlägg eller artiklar om barn och barnuppfostran. Dessa länkar nedan har nämnt följande:

Japp, det var det senaste dygnets skörd. 

Och nu sitter inte jag och säger att allt detta är skit, förutom sista punkten, den går ju fetbort direkt förstås. Men det är ändå något med det här som gör mig väldigt trött. Alla dessa råd och åsikter som forsar in över oss just nu har nämligen den effekten på sådana som jag själv som sliter mitt hår för att göra ett bra jobb. Jag vet inte riktigt när det hände, men någonstans på vägen blev egenskapen att vara småbarnsförälder nästintill synonymt med att bli ständigt ifrågasatt. Vi ska förmanas och fostras och granskas, och tydligen är vi trots detta på väg att skapa en förlorad generation vilken i sin tur kommer att belasta samhället med sina trasiga barndomsminnen om mobiler och med sin egoism och oförmåga. 
Jag vet inte jag.
För egentligen är det ju så att hur vi väljer att agera med, och fostra, våra barn är upp till var och en av oss. Så enkelt är det, både på gott och ont. Om folk vill kan de slänga beska kommentarer till mammor på tunnelbanan som skickar ett sms, grejen är bara att ingen faktiskt vet huruvida någon är en bra förälder eller ej baserat på enstaka möten och tillfällen. Så kanske ska folk i allmänhet sluta dra slutsatser om människor de inte känner, vad vet jag. Det kan naturligtvis vara bra att ha synpunkter och att föra diskussioner när det passar, det kan det ju. För många av dessa råd och åsikter verkar vara både kloka och korrekta, men samtidigt ska man nog komma ihåg att:
  1. Det just nu finns ett överflöd av sådana rön och tips som spretar en hel del.
  2. Det är ganska ocharmigt att dra slutsatser om hur någon är som människa endast genom att iaktta denne en stund på tunnelbanan.
  3. Det är i slutändan vi som ÄR småbarnsföräldrar som ska fixa och ta ansvar för det här på ett sätt som VI tycker känns bäst för VÅRA barn och familjer.
  4. Och det kommer vi att göra, och det kommer dessutom att gå bra.

Det är jag säker på.

Over and out.


5 kommentarer:

  1. Och i själva verket är de allra flesta alldeles utmärkta föräldrar helt naturligt. Däremot tror jag (eller märker jag i mitt jobb) att många föräldrar idag tror att det krävs specialkunskap för att vara förälder. Tror att det behövs kurser och massa studier av böcker om barnpsykologi och frågespalter. Och det gör det inte. Absolut inte säger jag! Men jag tror att det är den osäkerheten som media och tveksamma tyckare rider på. Tyvärr!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, sa ar det sakerligen. Du ar klok du :)

      Radera
  2. Bra inlägg! Jag tänker själv rätt mycket på sånt här just nu, det är så mycket man "ska" och lika mycket man "inte ska" och det enda som händer är att man får dåligt samvete...samtidigt som man ser på sina barn och ser att de är kloka, självständiga, glada och trygga. Hur fel kan det vara då? (Okej att jag misslyckats fatalt med den yngstas bordsskick men hej, man kan ju inte ha alla rätt!) Kram!

    SvaraRadera
  3. Och HURRA - jag kan kommentera med mobilen! Det har inte hänt sedan...ni flyttade till Malaysia typ! Nu tusan ska här kommentar-bombas! :)

    SvaraRadera