torsdag 28 november 2013

MVG i jonglering hade kanske varit nått såhär i efterhand



Igår kom Emil hem med det extremt viktiga pappret som beskrev chokladläxan i sin helhet. Han hade glömt i det i skolan hela veckan, så allt jag hade att gå på tills igår var ett tiotal stressade mammor på Whatsapp som skickade meddelanden om exklusiva chokladbutiker och Valhronachoklad och hur man gör karamellkräm från grunden. Och så har vi ju haft Emils egna anteckningar om ingredienser också förstås, samt en mycket optimistisk skiss på en chocolate chip cookie som flöt runt i en krämig jordgubbsgrädde format som ett hjärta.

Magsårets tid var nära. Det kan jag lova.

Men så öppnade jag hans folder igår, och ut ramlar två papper. Det ena beskrev läxan och klargjorde tydligt att man inte behövde ha i alla ingredienser som läraren i fråga hade efterfrågat. Phew. 
På det andra pappret hade Emil och hans kompis plitat ner frågorna som de tyckte att de behövde få svar på, samt lärarinnans tankar kring detta.

Och när jag väl läst igenom det pappret så kände jag att jag behövde ge Emil lite strategisk vägledning. Från en pluggis till en annan, liksom. Lite som när jag gick i nian och min högstadiesyo tjatade under två hela obligatoriska möten om att "-Visst, visst, samhällsprogrammet är ju bra förstås, men tänk vad kuuul med cirkuslinjen va?! DET vore väl nått!" och jag trodde att hon var efterbliven, eftersom hon samtidigt var tydlig med att jag absolut inte skulle bli cirkusartist, det var bara det att det skulle löna sig att läsa nått kul istället för nått svårt. Och idag vet jag ju att hon var nått på spåret. Valde man en linje som var rolig, och därmed enkel att få bra betyg i, så fick man ett ännu bättre betygssnitt och således ett försprång när man skulle söka in till utbildningar på universitetet. Det var bara det att Elin 15 år ville ha ordning och reda och läsa historia och geografi istället, och hon hade förmodligen inte fått bättre betyg om hon dansade på lina, men det kunde ju inte syon veta.

Anyway.

Så jag satte mig med Emil och förklarade att om han uttryckligen ställer frågan "Skulle du ha något emot jordgubbsgrädde i chokladen?" så kommer läraren förmodligen svara "-Nej, det låter gott". Att om man säger "Ska vi lägga i gummibjörnsgodisar" (vilket hon tackålov tackade nej till) så kanske man väcker ett behov som annars inte hade funnits. Man ska inte väcka den björn som sover, liksom. Emil begrep ungefär lika mycket som jag själv gjorde för femton år sedan med min syo. Han kollade på mig med ungefär samma uttryck i ansiktet också, och sedan konstaterade han bara torrt att "-Mamma, hur skulle vi annars veta om hon ville ha gummibjörnar eller inte om vi inte frågar?".

Älskade unge.

Han kommer inte heller att välja cirkuslinjen, det är klart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar