torsdag 5 december 2013

Bara bilder del 44 eller Ingrid, min fina skoltjej





Igår hade Ingrids klass assembly på skolan. Detta innebär att de sjunger och uppträder för de andra lågstadieklasserna, och att samtliga får repliker som de övar in hemma i flera veckor innan. Dessa repliker ska sedan sägas klart och tydligt i en mikrofon på scenen. Jag tycker att det är världens bästa grej det där! Att få börja öva på att tala inför en publik när man är fem år gammal, och sedan göra det regelbundet till man blir tolv. Herregud vad man måste vinna på det. Nu är ju Ingrid iåförsej precis lika mikrofon- och uppmärksamhetstörstande som jag var som barn, men ändå, det passar ju lika bra att ge dem som är sugna möjligheten, och de som tycker att det är läskigt får övning.

Och samtidigt tänker jag att det nog är minst lika viktigt att fostra fram en bra publik. En sådan som lyssnar i tysthet, som klappar med till sångerna och som hurrar efteråt. En sådan som vet hur det är att stå där framme och således respekterar klassen på scenens prestation. En sådan som gör tummen upp i tysthet som stöd när någon som initialt glömmer sin replik lyckas avsluta den. Ja, helt enkelt en sådan publik som gör att framträdandet blir så bra som det kan bli och som gör att ingen på scenen, oavsett om de lyckades med allt de skulle eller ej, kan gå därifrån och vara stolt över sitt bidrag.

Banne mig. Ibland är jag lite kär i den här skolan.

Faktiskt.

3 kommentarer:

  1. Det skulle stå fina bilder och kloka tankar! Ibland lever apparaten ett helt eget liv!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Ja, detta kanns ju nagot mer begripligt forstas.

      Radera