lördag 21 december 2013

Kärleksbrev till himlen

Hela mitt hjärta är sprängfyllt med sorg och kärlek, allt på en gång. Och det gör ont. Det SKA göra ont. Så är det med kärlek, den är fantastisk att få ha i sitt liv, och priset man betalar för det är att det smärtar något så fruktansvärt när den tas ifrån en. Det blir ett stort gapande hål i hjärtat. Plötsligt finns det där, och det kan inte fyllas igen. För det är en kärlek som inte kan ersättas, det finns ingen som är värdig den där platsen.

Med tiden kommer jag att vänja mig vid det här hålrummet, det vet jag. Men inte nu. Inte på länge. Så jag gråter, och jag sörjer, och jag saknar. Jag saknar den där starka, varma kvinnan som luktade gott och tryggt och som brukade säga "-Du är vacker som en nyponros" och krama mig så att jag visste att jag var villkorslöst älskad. Jag saknar den där fantastiska kvinnan som lagade mat och kakor som man aldrig kunde äta sig mätt på. Jag saknar den där kärleksfulla kvinnan som alltid var på min sida och som alltid tänkte på mig och oroade sig för mig och som alltid hoppades för mig.

Jag s a k n a r min mormor.


Och det gör ont.

Banne mig, det gör ont.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar