fredag 31 januari 2014

Bara bilder del 51 eller Ett kinesiskt nyårslov, helt enkelt





I gårkväll åkte vi upp och lekte på våning14 efter middagen medan mörkret sänkte sig över staden. Det är lite extra tjusigt nu när templen har fixat festbelysning och folk ägnar sig åt fyrverkeriskjutningar. Supertrevligt.










Idag drog vi iväg på en eftermiddagspromenad i djungeln runt Botanical gardens. En helt perfekt slinga som tog en timme ungefär, och som därmed var hanterbar för hela familjen. Jag älskar att vandra i djungeln! Det är världnes bästa grej att göra med barnen, både mysigt och spännande och lite fysiskt krävande. Kommer att upprepas. Definitivt.

Så sådant håller vi på med nu, spanar på solnedgångar och vandrar i djungler.

Funkar bra, faktiskt.

onsdag 29 januari 2014

Men nu är det väl ändå dags att få ordning på bloggrutinerna

Dagarna går. Jag pluggar, joggar, handlar, badar i poolen, sådant där som vardagen består av här, sådant som gör att jag stundvis känner att jag skulle kunna fortsätta bo här i några år till. Fast det går inte. Det går inte, för barnen är less nu.

De är f ä r d i g a. 

Ingrid får tårar i ögonen titt som tätt av saker som påminner om hemma, och inte hjälper det att ett helt gäng av hennes kompisar i klassen flyttade till sina respektive hemland nu över jul. Som ett steg i sin hemlängtan har hon förhört sig om hur hon ska få bli den som får ta över huset i Sverige efter att jag och Jimmy dör. För där ska hon nämligen bo i all evig tid.
Emil blickar framåt mot sommaren och byggnationen av hans egna hus på tomten. Det kommer att ske ganska exakt dagen efter vi kommer hem skulle jag tro. Vi har ju trots allt bara två yttepyttesmå sovrum i vårt hus på ön, och det här med att mosa in tre Frobybarn på några kvadratmeter, det känns som en ganska dålig idé.
Ines vill byta hus och förskola NU. Förmodligen beror det på att jag försöker berätta om allt härligt som finns i landet långt där borta, så att hon ser fram emot en flytt och inte tycker att allt är hemskt när det väl är dags. Jag är väldigt bra på att tala gott om Sverige har det visat sig, eller så är det hennes tidsperspektiv a la tvååring som gör det hela väldigt svårt att få ordning på . Förmodligen en kombination.

Ja, så hemåt bär det av. I sommar, alltså.

Fast dit är det ju ett tag, även om vädret här i Maläijsha gör att man lätt får för sig att det nog är sommar i Sverige också. Och tiden får vi se till att spendera på alla möjliga, trevliga sätt. Exempelvis har vi skollov i en vecka nu pågrundav det kinesiska nyårsfirandet. Man måste ju ha lov när vanligt folk inte har hajat det fina med att skjuta iväg alla raketer på ett visst klockslag, utan istället lite närhelst andan faller på. Så de kommande nätterna kommer vi att bli väckta åtskilliga gånger av sporadiska raketer som folk har ovett nog att skjuta iväg.

Men det är ju skönt med lov, iallafall.


Så: Gott Nytt År då. Igen.

torsdag 23 januari 2014

Igår, alltså...



I går klockan astidigt åkte Emil på skolresa för att gå i djungel och genom floder och bada med fiskar och sådant där. Så himla kul för honom ju! Och för oss andra, det är ju en helt fantastisk känsla att få sakna ibland. Vi har inte upplevt den känslan i vår familj sedan i somras.

Min lille Emil...

Jo, igår var även den sista dagen för mig att registrera mig på de tre, ja t r e, kurser som jag ska läsa i vår. Får stressrosor på kinderna bara jag skriver det (hur ska jag någonsin kunna få ihop jobb och hämtningar och matinköp i höst, är ju för faen halvt handlingsförlamad efter allt det här gymmandet och kaffedrickandet i flera timmar på fik vid vattnet) men har gett mig sjutton på att göra allt jag kan för att få ihop det. Sådeså. Precis som med det där förbannade milspringandet. Jag KOMMER att göra skiten, men inte genom att glädjeskuttande hoppsa runt på jogginbandet nere på poolvåningen. Snarare kommer det att handla om ett själsligt piskande i månader framöver, är man en envis jävel så är man (plus att jag har skrivit det i bloggen, så jag kommer ju liksom aldrig undan nu känner jag). Jo, men för att återgå till det där med att registera mig, så vill jag understryka att jag veeet att det är knepigt. Varje gång jag ska komma igång med en ny kurs på ett nytt universitet (dvs typ en gång i halvåret) så är det komplicerat. Man bör vara utvilad och avslappnad när man gör det.

Fast det var jag inte igår.

För igår åt jag och Jimmy middag på en resturang vid vattnet tillsammans med tjejerna, för att försöka roa oss trots att Emil saknades. Tjejerna var lika galna som vanligt. De försökte inledningsvis sno ett sådant där fordon som man kör runt med på golfklubbar i Hollywoodfilmer, ni vet. Sedan slet Ines av sig sina kläder när jag satt på toa och lyckades därefter bege sig ut bland folk medan jag försökte avsluta toalettbesöket med en smula värdighet kvar. Ingrid ställde sig i en skinnsoffa och körde KatyPerrymoves och Jimmy satt lite lätt glosögd och tittade på USBsladdar som han köpt till mobilerna och surfplattan.  Och efter detta åkte vi hem, la tjejerna, och därefter skulle jag avrunda kvällen med att logga in på mina tre kurser.

Så sjukt orutinerat.

By the way, visste ni att när man läser på Umeå universitet så måste man logga in för att logga in för att logga in för att logga in för att ge ett lösenord, och DÅ är man inne på kurssidan. Har aldrig känt mig så nära vansinnets rand som de där timmarna(!) framför datorn igår.

Och sedan svimmade jag i sängen.

Jimmy däremot hörde mullrandet av massor av fötter i vårt trapphus. Det visade sig vara ett gigantiskt tillslag mot en lägenhet i huset som ligger precis på andra sidan gatan. Det var helikopter med strålkastare, laserstrålar, poliser som firade ned sig med rep längs fasaden, poliser i bilar, poliser på marken och tydligen var det också någon morsekod inblandad, men jag vet inte.

Så, tjae, all in all en intesåhimlavanlig onsdagkväll.

Får man säga.



måndag 20 januari 2014

Man ska nog inte dricka så mycket champagne INNAN man gör sitt nyårslöfte...

Alltså. Det där med att jag kan ha sagt nått om att jag ska springa en mil på under 50 minuter det här året (och dessutom ställa upp i nån himla milspringartävling med min Friskisledartokvältränade lillasyster) det tar jag tillbaka nu pågrundav a s t r å k i g t. HUR ska jag någonsin kunna springa så länge och så långt utan att vilja självdö av tråk? Jag fattar det inte. Känner plötsligt en helt ny nivå av respekt för maratonlöpare.

Ba så ni vet.

p.s Nej Linnea, jag har inte gett upp. Än. d.s.

söndag 19 januari 2014

Bara bilder del 50 eller En helt vanlig söndagkväll










Det har varit en ganska seg och lång helg det här, det måste jag säga. Den enda som varit iväg på äventyr är Emil som var bortbjuden på ett fotbollsochpoolkalas hela eftermiddagen i dag. Vi andra kompenserade det med att åka hissen till våning 14 efter middagsmaten för att lära oss att cykla. Det är inte fullt lika kul som kalas och tårta, men det duger.

Angående mitt senaste inlägg så har Ines i går deklarerat att hon inte åker till Sverige för att hålla bebisen längre. Nej, nu ser hon fram emot att få återvända till Sverige för att "bada och äta tottosnöttej". Eftersom jag bevisligen äntligen hade lyckats framhålla att bebisen som var hon inte gick att hålla, så kände jag mig inte så sugen på att förklara att det inte växer tottosnöttej i Sverige. Vad jag däremot fick igenom var att det inte finns apor i de svenska skogarna, vilket accepterades efter lite övertalning. Dessvärre lyckades jag i samma veva introducera vargar, och det har gjort att nattsömnen är något negativt påverkad. Hrrm, det finns förbannat många fallgropar här alltså. Man får ta det i små steg, det inser jag ju nu.

I väldigt små steg.

onsdag 15 januari 2014

Senaste nytt!

Uppdatering från en lägenhet på Penang:

HjältenJimmy köpte en ny mobil till sin fru, och strax därpå även en till sig själv, pågrundav plötsligtmobilvansinne. Han googlade sig först till enorma mängder kunskaper och förmågor på några dagar, som vanligt, och sedan försvann han in i en androidkoma. Frun har i princip inte haft ett enda samtal med honom som inkluderat ögonkontakt på två veckor. De senaste dygnen har han ägnat sig åt att ladda ner mystiska appar som bland annat gör att ingen kan logga in på hans telefon om inte kameran ser att det är hans ansikte som tittar ned på den. Dessutom försöker han förbättra utseende och innehåll i sin frus mobil på kvällarna när hon har gått och lagt sig (vilket gör henne helt galen eftersom hon aldrig vet vad, eller ens hur, hon ska hitta i menyn när hon vaknar på morgonen).
Som grädde på moset har han insett möjligheterna med att använda mobilkameran och således börjat knyta fast en mobil på en pinne på balkongen för att göra filmer med ihopklippta bilder på soluppgångar.

Fotointresset har även lett till att Ingrid börjat göra egna musikvideos där hon mimar till Katy Perry. Dessa vill hon apselutapselut lägga ut på YouTube, vilket hon naturligtvis kommer att få göra, efter att hon lyckats avliva sin mor. Så ni vet.


Ines har övergått från att inte alls vilja flytta till Sverige till att vilja flytta N  U. Delvis är det Fru Frobys fel, för hon satt ju och visade bilder för sin dotter häromdagen, och dessa bilder innehöll ju naturligtvis en hel del foton av dottern själv, som bebis. Så nu är denna dotter skitsur för att familjen inte flyttar till Sverige på en gång, för hon vill ju h å l l a b e b i s e n, såklart. Det spelar ingen roll hur mycket hennes mor förklarar att det ju i själva verket är hon själv på bilderna, och att familjen sannerligen aldrig skulle lämna en familjemedlem hemma i Sverige i flera år medan de själva bosatte sig i Maläijsha. Hon tycker inte att det är ett hållbart argument. Inte alls.

Emil i sin tur fyller 10 år i sommar. Han har därmed blivit nästantonåring över jul och nyår och går således mest runt och tycker att Fru Froby är dum i huvet och jobbig och längtar med stor intensitet tills han får flytta hemifrån. Faen vad fort det går. 10 år, alltså.

Så, ja, just nu känner sig Fru Froby mest som den enda sunda själen i huset. 
Och så känner hon sig gammal.

Tiden, hörrni...

Vart tar den vägen egentligen?

måndag 13 januari 2014

Sitter och längtar hem mest

Eller, egentligen hade jag skrivit ett helt annat inlägg. Det var ganska kul om jag får säga det själv. Dessvärre tog datorn bort det helt utan min tillåtelse och befinner sig således farligt nära en liten putt över balkongräcket. Om det inte vore för att jag tror att Jimmy skulle misstycka, och för att resten av de som bor i huset skulle göra detsamma, så skulle jag banne mig göra det. Men, men, nu blev det istället så att jag i vredesmod började kolla på gamla bilder. Vilket i sin tur gör att jäg längtar ihjäl mig efter mitt sketna lilla gula hus, och efter Sverige.

Så kan det gå.


Jag vill dit. Nu.

torsdag 9 januari 2014

Bara bilder del 49 eller En dagstripp till Monkeybeach

Vet ni. Min mormor var en av mina mest dedikerade läsare. Hon avslutade samtliga skypesamtal med att säga "-Och så vet du, Elin, att vi läser din blogg v a r j e morgon, och vi tycker det är så roligt att höra att ni har det bra". Så jag inser ju nu att jag det sista året har skrivit ofta med tanke på just detta. Och nu känns det märkligt alltihop. Som att det inte riktigt är lika viktigt.

Fast så kan det väl få kännas just nu, tänker jag.

Så jag jobbar nog på med bilder här inne ett tag till. I väntan på att orden och berättelserna ska komma tillbaka.












 Apor, örnar, fiske, sol, bad och alldeles för mycket picknickmat.

Det kan ju aldrig slå fel, liksom.

tisdag 7 januari 2014

Bara bilder del 48 eller Idag är en saknakusinernadag, mest








Efter sex veckor av kärleksfullt kaos så är vi nu alldeles ensamma igen. Det var skönt första timmen, om än sorgligt förstås, men nu är det mest bara trist. Fast det är klart, det är ju bra att ha saker att längta till. Inte för att vi direkt behöver en morot för att vilja flytta hem till Sverige igen förstås, men det skadar inte heller.

Så idag saknar vi kusiner och lillasystrar och Pellar.
Och imorgon börjar skolan igen.

Livet rullar på, helt enkelt.