onsdag 29 januari 2014

Men nu är det väl ändå dags att få ordning på bloggrutinerna

Dagarna går. Jag pluggar, joggar, handlar, badar i poolen, sådant där som vardagen består av här, sådant som gör att jag stundvis känner att jag skulle kunna fortsätta bo här i några år till. Fast det går inte. Det går inte, för barnen är less nu.

De är f ä r d i g a. 

Ingrid får tårar i ögonen titt som tätt av saker som påminner om hemma, och inte hjälper det att ett helt gäng av hennes kompisar i klassen flyttade till sina respektive hemland nu över jul. Som ett steg i sin hemlängtan har hon förhört sig om hur hon ska få bli den som får ta över huset i Sverige efter att jag och Jimmy dör. För där ska hon nämligen bo i all evig tid.
Emil blickar framåt mot sommaren och byggnationen av hans egna hus på tomten. Det kommer att ske ganska exakt dagen efter vi kommer hem skulle jag tro. Vi har ju trots allt bara två yttepyttesmå sovrum i vårt hus på ön, och det här med att mosa in tre Frobybarn på några kvadratmeter, det känns som en ganska dålig idé.
Ines vill byta hus och förskola NU. Förmodligen beror det på att jag försöker berätta om allt härligt som finns i landet långt där borta, så att hon ser fram emot en flytt och inte tycker att allt är hemskt när det väl är dags. Jag är väldigt bra på att tala gott om Sverige har det visat sig, eller så är det hennes tidsperspektiv a la tvååring som gör det hela väldigt svårt att få ordning på . Förmodligen en kombination.

Ja, så hemåt bär det av. I sommar, alltså.

Fast dit är det ju ett tag, även om vädret här i Maläijsha gör att man lätt får för sig att det nog är sommar i Sverige också. Och tiden får vi se till att spendera på alla möjliga, trevliga sätt. Exempelvis har vi skollov i en vecka nu pågrundav det kinesiska nyårsfirandet. Man måste ju ha lov när vanligt folk inte har hajat det fina med att skjuta iväg alla raketer på ett visst klockslag, utan istället lite närhelst andan faller på. Så de kommande nätterna kommer vi att bli väckta åtskilliga gånger av sporadiska raketer som folk har ovett nog att skjuta iväg.

Men det är ju skönt med lov, iallafall.


Så: Gott Nytt År då. Igen.

1 kommentar:

  1. Alltså, jag får också tårar i ögonen när jag tänker på Sverige just nu, och då bor jag ändå här. Tanken på att jag om någon timme ska ta kampen med barnen och alla overaller, vantar och mössor, sen ut i mörkret och slasksnön, till dagis och sedan cykla till jobbet, fortfarande i mörker. Jag förstår barnens längtan, men passa på att njut... Kram!

    SvaraRadera