fredag 7 februari 2014

Fast jag hoppar ju bara mentalt, förstås.

Så här upplever jag våra matsituationer just nu:

Ines: Jad vij ha syjt på padettin.
Jag: Nej, det får räcka med ketchup.
Ines: Det jöj det visst inte! Jad vij ha syjt.
Jag: Nej, Ines, det blir ingen sylt till middagen. Så är det.
Ines: Det blij det VISST det!!!
Jag: Nix. Nu äter vi.
Ines: SYJT! 
Jag: Jimmy, kan du lägga dig i det här lite?
Jimmy: Mummelmummel...HDMI-kabel...mummelmummel...back-up...skarvsladd...
Jag: Pappa tycker inte heller att du ska äta sylt nu.
Emil: Mamma, får jag ha datorn?
Ingrid: Mamma, få JAG ha datorn?
Ines: Mamma, fåj JAD ha datojn. Och syjt?
Jag: Eeh, vi får se. Vi kan väl äta lite till och sedan kan jag och Jimmy bestämma det.
Emil,Ingrid,Ines: Men JAG/JAD sa först!
Jimmy: Fast jag behöver ju också datorn...
Jag: *Brakdunksplattersplasch* (=ljudet när jag hoppar från balkongen)

Ja, så går det till.

According to me, alltså.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar