söndag 9 mars 2014

Hur man mindfuckar med sina barn:

  1. Först säger man i flera dagar "-På lördag åker gästerna hem... åh, vad det blir sorgligt...".
  2. Sedan spenderar man sista dagen med att smågrina, trösta sina barn och prata så mycket om att alla åker hem så att ens make tillslut tycker att man ska sluta älta det för att barnen blir ledsna.
  3. Därefter tittar man på när första gänget packar, fäller tårar och åker iväg med väskorna.
  4. Sedan tittar man på när nästa gäng, i det här fallet mormoråmorfar, packar och förbereder sig.
  5. Man ställer sig vid hissen igen, barnen gråter. En av dem tar på sig sina ljusrosa flipflops för att hon tänkar "-Åta med tij Svejje med mommomotaj", de andra har blöta kinder och själv har man ett lite lätt krampande och ihopskrynklat ansikte för att man försöker hålla tillbaka sin gråt och ersätta det med ett moderligt leende.
  6. Under de två kommande timmarna jobbar man med sorgearbetet och pratar om att det är 122 dagar kvar tills vi flyttar tillbaka, att det kommer att kännas sorgligt nu ett tag men att vi sedan kan träffa mormoråmorfar så ofta vi vill osv. osv.
  7. När barnen sedan har somnat så ställer man in planet som mormormorfarn skulle ha åkt med så de får plocka ihop sina väskor och komma tillbaka igen. 
  8. Sedan lägger man mormormorfar i samma säng de sovit i de senaste tre veckorna.
  9. Och därefter väntar man in morgonen...

Det måste ju vara det ultimata pranket.


Eller så. 
 
 



1 kommentar:

  1. Åh, vilket antiklimax. Bara att ladda om igen då, man kan ju inte låta bli att skratta åt eländet, inte när du lägger upp det sådär ;) . Kram Victoria

    SvaraRadera