måndag 10 mars 2014

Min mentala ålder? Typ 183 år, skulle jag säga.

Att vara förälder är fruktansvärt utmattande, åtminstone periodvis. Jag misstänker (läs: hoppas att det funkar som ursäkt) att det är ännu lite mer utmattande när man är hemmafru på andra sidan jordklotet, har tre barn med så stora åldersskillnader att det aldrig går att hitta på gemensamma aktiviteter som alla gillar, alltså ALDRIG, och dessutom är två av barnen diktatorer. Själsligt har den här Maläijsharesan varit som sju svåra år. Jag är redo för pensionen vilken dag som helst. Mitt psyke behöver rullator och sondmatas och sitta i en knarrande gammal gungstol med en fet gammal katt i knät.

Förvisso har den här senaste gästperioden gett mig lite mer kraft, vilket endast beror på att jag helt samvetslöst har avstått från all lektid, all badtid, ja typ ALL tid helt enkelt, genom att skicka barnen till mina föräldrar. Så fruktansvärt skönt. Så fruktansvärt behövligt. Så fruktansvärt nedslående att det bara varade i tre veckor. Menmen, nu är det bara att varva upp igen. Har ju funkat i tio år, så det får helt enkelt ta och funka i tio år till.

Så, tjae, idag återgår vi till vardagen och fortsätter åldras i typ femdubbel takt jämfört med alla andra.

Blir säkert bra det med.

I hope.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar