onsdag 19 mars 2014

No more kaffe för mig, eller så

Varje dag sitter jag i min tjusiga våning och tittar rakt ner på två olika byggarbetsplatser. Där jobbar män från Indonesien eller Filippinerna. De bor i containers med plåtbitar som tak. De tvättar sig inför sin 12 timmars arbetsdag med en slang ståendes på den leriga marken, och sedan sliter de i 35graders värme utan att någon tar något som helst ansvar för deras säkerhet.

Och jag dricker kaffe och tittar på.

Varje dag möter jag kvinnor som har minst en maid, somliga har en för varje barn, boendes hemma hos sig. Jag hör om hur de där maidsen gråter och saknar sina familjer, om hur många syskon och barn de har som lever på deras minimala inkomst. Jag hör om hur de får lämna in passet till företaget som hyr ut dem till rika familjer, och att företaget sedan inte lämnar tillbaka passen utan låter kvinnorna fortsätta jobba mot sin vilja utan att de ens fått kontakta sin familj och berätta att de lever.

Och jag dricker kaffe och tittar på.

Varje dag. 


Den här världen som vi lever i alltså, den är förbannat deprimerande på sitt sätt. Den är frustrerande och orättvis och hemsk. Och jag vet att det är lättare att inse det när man sitter och tittar på med en kaffe i handen som jag gjort nu i snart två år. Det blir påtagligt och smärtsamt. För det är lättare att inse hur orättvist det är när man kan fråga sin taxichaffis (som ser ut att fylla hundra närsomhelst) hur länge han tänker fortsätta jobba och han svarar "-As long as I want to eat". Det blir mer påtagligt när man blir stoppad av en smutsig, ung man på en moppe som visar sitt sliskiga, geggiga köttsår på benet och sedan ber om pengar för att kunna gå till doktorn.

JAG VILL INTE dricka kaffe och titta på längre. 

Är det något som jag tar med mig härifrån, så är det just den här känslan. Den här frustrationen. Den här hopplösheten. För den ger också motivation. Den ger mig en stark övertygelse om att det finns saker som måste göras.


Banne mig hörrni, jag ska rädda världen.

Det ska jag.




2 kommentarer:

  1. Det låter härligt och jag tror du har förmågan att bidra till att rädda världen. Det finns en organisation som behöver dig. Folkkampanjen för gemensam välfärd. Finns på nätet under valfardskampanjen. Nu är de ju begränsade till Sverige men man får börja någonstans.

    SvaraRadera
  2. Ibland orkar man och gör något (ger pengar, stödjer någon org.) Men ibland orkar man inte.
    Du ser den fattigdom som få turister ser. Du ser den varje dag under en lång period. Förstår mycket väl hur frustrerande det kan vara.
    Du har hjärtat på rätta stället. Du om någon kan rädda en bit av världen.

    Kram kram

    SvaraRadera