måndag 12 maj 2014

Det finns saker i Maläijsha som de skulle kunna jobba lite på

Vet ni att vissa dagar är jag så innerligt, innerligt trött på det land som jag bor i just nu. Alltså, sådär trött så att jag vill ta ett flyg hem imorrn och åka raka vägen hem till mina föräldrar och lägga mig i fosterställning i deras soffa under en filt som luktar vit mysk och därefter kräva korvstroganoff och hallonlakritsskallar.

Ja, och jag skiter i om det inte är en helt skön mix att förtära, det är så jag vill ha det.
Just idag är jag bland annat så innerligt trött på att sitta hemma hela dagarna och vänta på folk som dyrt och heligt lovat att de ska komma klockan tio, och som sedan inte har kommit klockan fem. Och när man då kontaktar dem så kommer de med så usla förklaringar så att man återigen förstår att det här med lögner inte är ofint här, det är en självklarhet. Det vore tvärtom ofint att INTE ljuga. Och detta vet ju jag redan, vi har bott här tillräckligt länge för att jag ska ha insett det vid det här laget, men idag är jag ändå så i n n e r l i g t less på det. För varje gångdet händer så känner jag mig som en dörrmatta efteråt för att jag har suttit redo och avbokat planer för en person som aldrig hade tänkt dyka upp från första början.
 
Sådant gör att jag känner mig tillplattad och lurad på en massa värdefull tid, liksom.
Och det enda positiva jag kan komma på med alla de kulturkrockar som cirkulerar i mitt liv just nu, det är att jag banne mig kommer att ha ännu mer förståelse och tolerans för de människor i Sverige som inte lever i det land de vuxit upp i. För det är ju naturligtvis vi som flyttar som förväntas anpassa oss, så är det såklart. Och jag tänker mig att många gör precis som jag, detvillsäga: allt vad de kan. Vi böjer och vrider och vänder oss i stundvis helt omöjliga positioner för att vara anpassade och förstående och härliga på alla sätt vi förmår. Vilket i sin tur resulterar i att, åtminstone jag, ibland blir helt slut som människa. Och jag inser ju att vi stiffa svennebananer gör en hel del nyanlända svenskar ganska trötta och ledsna för att vi lider brist på förståelse för det där anpassandet. Men det har jag definitivt insett nu; det går faktiskt inte jämt. Så är det bara.

Såatte, idag ville jag väl egentligen bara säga att jag önskar mig min mamma och min pappa och en tallrik hackad falukorv med lök och grädde och sånt.

Ska det vara så mycket begärt egentligen?

Jag bara undrar...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar