onsdag 7 maj 2014

En parentes förvisso, men en fin sådan

Det är mycket nu. Massor. Det är skype-möten som bokas, uppsägningar som fixas, möbler som säljs, uppgifter som ska skrivas. Sånt. Mitt liv är fullt av sånt, och så träning och dricka kaffe och bada. Det är egentligen nästan bara trevliga saker, det enda är att de tar upp min tid och således gör mig ganska seg när det kommer till bloggandet.

Men så är det ibland här i livet. Tiden räcker inte till.

Så jag försöker tänka att det är vår i Sverige nu, så ni är ju ändå ute och myser i majsolen. Och jag tänker att vi snart kommer hem och att min blogg kanske långsamt ändå ska ebba ut nu. Den blir mer och mer som den var tänkt att bli så småningom; en minnesbank bestående av en svunnen tid.

Bloggtiden är snart förbi.

Och hela den här alltäröverochförbikänslan sitter i sin tur som en ständigt gnagande oro i bröstet, vilket stundvis resulterar i akut kvällsångest. En kvällsångest som gör att jag förvandlas till en sorgsen degklump i den vita skinnsoffan som med ena handen på pannan utbrister ångestfyllda haranger. Ungefär såhär: "-Nu är det slut! Allt är slut! Nu har vi upplevt det som sedan kommer att beskrivas som Händelsen i våra liv... Vi kommer att tala om det här om 40 år och säga "-Åh, minns du när vi bodde i Malaysia...".  

Så.

Fast i sådana lägen är det tur att jag är gift med Jimmy som inte dras med i domedagsprofetian överhuvudtaget. Istället tittar han bara upp från sin bildredigering i nån sekund och avbryter mitt utspel med att säga "-Men Elin, Malaysia är ju bara en parentes i våra liv."
 
Det är sjukt irriterande att vara gift med nån som alltid är så förbannat klok och mogen.
 

Men ändå, det har sina fördelar.

Faktiskt.

5 kommentarer:

  1. Men vänta nu….vaddå bloggtiden är förbi???? Ska du sluta bara för att ni flyttar hem?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, asså, tanken var ju så ända från början. Sedan är jag ju förstås en jobbig, ombytlig jäkel som dessutom tycker om att blogga, men ändå. Vi får se hur det känns när flytten är över och vi har landat i Sveriget igen, helt enkelt.

      Radera
    2. Bra!
      Du kommer ju att ha mycket att skriva om här också. Du byter ju bara geografi.

      Radera
  2. Ibland känns det som du hämtar dina texter från mitt huvud!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, va bra! Känns faktiskt väldigt skönt att inte vara ensam om sådant här.

      Radera