torsdag 8 maj 2014

Lite same shit different åldrar på det, faktiskt

För ett tag sedan hade jag en uppgift i kursen om mobbning. Uppgiften handlade om barnaga och skulle baseras på en iakttagelse jag gjort här i Maläijsha, och jag hade flera att välja mellan. Så jag läste malaysiska lagar och funderade och samtalade med lokalboende, och det blev plötsligt så tydligt att skillnaden på dem och oss inte var fullt så stor som jag inledningsvis hade trott att den var.

 Vi har alla våra lik i garderoben, liksom.

Jag diskuterade ju inte barnaga med människor som var elaka, huggtandsbeklädda monster, utan med vanliga, trevliga vuxna som inte alls hade för avsikt att vara något annat än goda föräldrar. Så när en av dessa utbrast i en diskussion "-Men, vi kan ju inte fostra barnen utan att klappa till dem!" och sedan fnittrade åt det idiotiska i det påståendet, då tappade jag initialt hakan. Men sedan sitter jag så här efteråt och tänker att om jag skulle berätta för samma person om hur vi lämnar in våra utjänta gamlingar till äldrevården och att de sedan får liggsår för att ingen hjälper dem upp på ett par dagar. Eller att de får ha nedkissade och bajsiga blöjor i alldeles för många timmar, eller att det kan ramla ut frukost ur munnen på dem när man kommer och hälsar på dem en sen eftermiddag, då skulle  hon tänka att jag är precis lika knäpp i huvudet som jag tycker att hon är i det här avseendet. För hon och hennes syskon turas om att ta hand om deras föräldrar.

 Såklart.

Vi har en rätt märklig och trist syn på människor, de på barn och vi på de äldre. Och vi låter bägge två detta pågå för att de som drabbas har svårt att göra sina röster hörda. Så nu tänker jag som så, att vi ska vara stolta och glada över att vi har en så fin barnsyn som vi har i Sverige. Men vi ska inte lura i oss själva att vi har ett samhälle som värnar om alla, eller att vår kultur och våra traditioner är bättre än andras.

 För det är inte hela sanningen.

Faktiskt.

1 kommentar:

  1. Men precis så är det!!!
    Eller som min lilla Emma lärde sig redan vid 5 års-ålder, "man ska inte kasta sten i glashus".

    SvaraRadera