fredag 18 juli 2014

Ett litet känslokaos, helt enkelt

Det är en helt bisarr känsla det här. Att plötsligt vara tillbaka i sitt hus där allt är som vanligt, och känna sig både hemma och borta. Att både vara inkörd i rutiner och samtidigt vara helt främmande för allt som den svenska ö-vardagen innebär. Här finns inga matsånd eller bensinmackar runt hörnet, här måste man planera. Här finns å andra sidan varmkorv, vilket har varit både frukost och lunch för barnen ända sedan våra fötter nådde svensk mark.

Korv är gott, helt enkelt.

Jag blir liksom inte riktigt klok på alltihop. Jag vet inte om jag är lycklig eller deprimerad, om jag trivs eller vill härifrån. Allt jag vet är att jag packar upp och att jag planerar inför en framtid innehållandes båt och bil och så småningom snö. Jag känner mig precis lika vilsen som Ines, som ju faktiskt inte har vuxit upp på ön och således inte hittar hem när hon vandrat iväg till någon av grannarna. Som går runt och mumlar "My house is yellow" för sig själv för att få någomn rätsida på vart hon ska egentligen.

Hon är fysiskt vilsen, jag är psyskiskt vilsen. Vi är vilsna, helt enkelt...
 
 
Och mitt i skrivandes stund så hör jag någon flåsa bakom mig  och inser att en grävling står ungefär två meter bakom min rygg och att hen dessutom har bosatt sig under vår veranda. Så uppenbarligen är inte ALLT precis som vanligt.
 
 
Och det är ju skönt. Eller så.

5 kommentarer:

  1. Jag kan tänka mig att det känns konstigt och har inget bra råd att ge, mer än att andas och ta en dag i taget, så ska du se att ni landar i allt det ny(gamla) igen.

    Kram Victoria

    SvaraRadera
  2. Kan bara ana hur du känner det. Sinom tid som min mamma sa så fyndigt om allt.
    Har Grävlingen ungar också under altanen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej fy! Det hoppas jag verkligen inte att den har. Fast vad vet jag? Återkommer med info...

      Radera
  3. Det är verkligen lite vardagsspänning med hyresgäster under altanen; bra sätt att skingra tankarna från flytten!

    SvaraRadera