tisdag 2 september 2014

Den enda förklaringen är att jag har blivit lobotomerad. I smyg eller Åh, avslaaag!

Fy faen vad trist det är att behöva inse att man är en hormonslav. Det räcker nämligen med att en kollega är hemma en vanlig tisdag, för att dennes sambos vatten har gått, för att man själv i sin tur ska börja producera mjölk, köpa pyttesmå sockor och inse att det skulle bli (kommer bli?) ett maj-barn om man bara får Jimmy att släppa till nästa ägglossning.

 
Det är skrämmande alltihop, för det innebär ju att jag lider brist på väsentliga saker.
 
Jag menar, det visar både att jag inte har en tillstymelse till självinsikt. Och dessutom innebär det förmodligen att jag lider av tidigt begynnande senilitet. För tydligen finns inte ett endaste litet minnesfragment kvar av att mina första ord när jag precis hade krystat fram mitt tredje barn var "ALDRIG MER!".
 
Nej, för faen, vad spelar det för roll nu när vattnet har gått?
 
Förvisso hos någon jag inte känner eller ens har träffat, men ändå. Det är ju ändå f o s t e r v a t t e n, vilket (som vi alla redan vet) är the shit.
 
Ja, näst efter avslaget, förstås.
 
 
 
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar