fredag 10 oktober 2014

Vi är inga gamla hundar, tydligen

Vi håller ju på att lära oss de här nya rollerna nu, jag och Jimmy. Nu när jag jobbar och han är hemma. Det går förvisso inte att jämföra med hur det var i Malaysia, lite annat liv det här med ö-boende och kyla och så, liksom. Men ändå så är det ju vissa grejer som den ene av oss inte har gjort på två år, typ som att städa, diska, packa en skolutflyktsväska. Och så finns det sådant som den andra inte har gjort på ett tag, typ sådant som att aldrig ha egentid, eller som att komma hem trött efter en arbetsdag och förväntas bidra i familjelivet.

Allt sådant.

Så det blir ju lätt så att jag tycker att jag förtjänar lite "egentid" när jag kommer hem och blir ganska tjurig när jag istället måste plocka upp jackor i hallen och, ja, g ö r a nått överhuvudtaget (fast städa gör jag gärna efter en arbetsdag för det är nämligen så min hjärna föredrar att varva ner). Och tvärtom så blir det lätt så att Jimmy inte tvättar kläder eller diskar. För sådant har ju bara hänt av sig själv rätt länge.

Men som med allt annat så finns det en lösning. Exempelvis har jag vant mig vid att jag aldrig får egentid. Utom när Emil har simlektioner, förstås. Då när jag får träna eller sitta i en kafeteria och dumglo in i väggen. Och vad gäller Jimmys hemmamanrutiner så ber han mig helt enkelt ringa 30 minuter innan jag kommer hem, så att huset ser respektabelt ut när jag kliver in (det ser ändå förjävligt ut om man ser det utifrån en Elinstandard, men han försöker, det måste jag ju ändå ge honom).

Så det går att vänja om sig, och det går att leva ett liv utan att sola och gymma och ha egentid hela förmiddagarna.

Men det tar lite tid.

lördag 4 oktober 2014

Jag kommer att bli en riktig biff, det säger jag er. En riktigt trött biff.

I dag skulle jag få min enda sovmorgon den här veckan. Min endaste. Dessvärre skulle Jimmy åka och hämta ett gäng pontoner som han köpt och således behöver transportera från nån avlägsen plats långt bort i Mälaren, och när Jimmy ska upp på morgonen för att göra saker så måste han ställa klockan. Problemet med detta är att när Jimmy ställer klockan så är det inte Jimmy som vaknar, det är jag. Och sedan är det jag som måsta stänga av klockan, som är hans mobil och som han har gömt nånstans i vårt täcke. Och när den sedan är avstängd och jag suttit heeelt stilla likt en präriehund som vädrar fara för att se om nån unge vaknat av eländet, så måste jag väcka Jimmy. Vilket iochförsig gick väldigt lätt i morse, för han ser fram emot de här pontonerna, men som ändå innebär att jag är v a k e n. Så nu ligger jag här i sängen och kan inte sova på min sovmorgon. Och Ines har också vaknat och ligger här bredvid med starka åsikter om hur jag ska gosa med hennes fötter, så oddsen för att jag ska somna om är obefintliga.

Jahapp.

Varför jag inte kan sova på söndagar? Jo, för på söndagar har Emil simträning kl 8-11, och jag kan i något svagt ögonblick ha sagt att jag ska ta hand om skjutsen till alla hans träningspass för att jag då kan träna på gymmet samtidigt. Ja, så imorgon ska jag tydligen gymma i tre timmar istället för att sova. Och detsamma ska jag tydligen göra på fredagkvällar (say what?!) och tisdagskvällar också.
Så det är ju bara en tidsfråga innan jag börjar lägga in bilder här på inoljade, solariebruna biceps tillsammans med selfies på mig själv ätandes två liter kvarg till frukost. Blir väl fint det.

Känns inte som en briljant sport, simning.

Märkligt nog.