lördag 4 oktober 2014

Jag kommer att bli en riktig biff, det säger jag er. En riktigt trött biff.

I dag skulle jag få min enda sovmorgon den här veckan. Min endaste. Dessvärre skulle Jimmy åka och hämta ett gäng pontoner som han köpt och således behöver transportera från nån avlägsen plats långt bort i Mälaren, och när Jimmy ska upp på morgonen för att göra saker så måste han ställa klockan. Problemet med detta är att när Jimmy ställer klockan så är det inte Jimmy som vaknar, det är jag. Och sedan är det jag som måsta stänga av klockan, som är hans mobil och som han har gömt nånstans i vårt täcke. Och när den sedan är avstängd och jag suttit heeelt stilla likt en präriehund som vädrar fara för att se om nån unge vaknat av eländet, så måste jag väcka Jimmy. Vilket iochförsig gick väldigt lätt i morse, för han ser fram emot de här pontonerna, men som ändå innebär att jag är v a k e n. Så nu ligger jag här i sängen och kan inte sova på min sovmorgon. Och Ines har också vaknat och ligger här bredvid med starka åsikter om hur jag ska gosa med hennes fötter, så oddsen för att jag ska somna om är obefintliga.

Jahapp.

Varför jag inte kan sova på söndagar? Jo, för på söndagar har Emil simträning kl 8-11, och jag kan i något svagt ögonblick ha sagt att jag ska ta hand om skjutsen till alla hans träningspass för att jag då kan träna på gymmet samtidigt. Ja, så imorgon ska jag tydligen gymma i tre timmar istället för att sova. Och detsamma ska jag tydligen göra på fredagkvällar (say what?!) och tisdagskvällar också.
Så det är ju bara en tidsfråga innan jag börjar lägga in bilder här på inoljade, solariebruna biceps tillsammans med selfies på mig själv ätandes två liter kvarg till frukost. Blir väl fint det.

Känns inte som en briljant sport, simning.

Märkligt nog.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar