onsdag 26 november 2014

Tålamod a la tokhungrigt spädbarn, ungefär

Idag kom Ines hem med en rosa diskborste från sin dagmamma. Tydligen hade hon hittat den på mataffären och blivit förälskad, varpå den naturligtvis inhandlats. Ännu mer förälskad är hon i dagmamman i sig, hon skriker alltid "-Hejdå, bästa Eva!" när vi går hem och igår innan hon somnade så frågade hon "-Mamma, vem tycker om mig mest?", varpå jag svarade "-Jag?" och hon svarade "-Nähä, föj det göj Eva".

Det är få saker som gör en småbarnsförälder så tacksam som en riktigt bra dagmamma.
 
Japp, annars då?
 
Jo, annars har jag visat leg på systemet 4 av 5 gånger den här hösten, och jag blir ständigt kallad för "ungdom" på min arbetsplats, så ålderkrisen gör sig inte påmind just för tillfället.

Man får vara glad för det lilla, liksom.

För samtidigt är jag ju sjukligt rastlös. Sådär så att jag inte vet vart jag ska ta vägen på kvällarna. Sådär så att jag googlar saker som "jobb på avlägsna öar i Söderhavet" och "studier till arkeolog". Jag vill inte vänta på att något roligt ska hända, jag vill att det ska hända nu på en gång, och jag vill att det ska vara något galet och nytt och spännande. Nupåengång. Kombinerar man frustrationen som ligger bakom dessa sökningar med den enorma trötthet det ger när solen aldrig skiner, så får man mig. 
 
Det är tur för husfriden att Jimmys tålamod är lika stort som mitt är litet.
 
 
Det är det verkligen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar