lördag 20 december 2014

Fotfail2014

I år blev det inga julkort. Inte ett endaste. Det har helt enkelt inte funnits med på kartan den här hösten. Jag är rätt nöjd med att överhuvudtaget komma iväg till jobbet i rimlig tid, och att jag har rena strumpor på fötterna. Ni vet, fokusen ligger på de mer basala sakerna fortfarande. Men jag hyser gott mod om att vårterminen kommer att kännas desto lättare, så jag försöker att inte stressa upp mig så mycket kring min nuvarande totala brist på driv. Jag har ju iallafall gjort knäck, och den var god. Så helt och hållet fail är det ju inte.

Sådeså.

Något som däremot är en total fail är vår julgransfot. Vi var nämligen och shoppade idag, jag och Jimmy. Dagen inleddes med ett tre timmar långt besök på IKEA. Planen är att Ines ska få ett dockskåp, och att Ingrid ska få ett eget färdiginrett hus på tomten med scen och diskokula och bäddsoffa och karaokeset. Så därmed behövde vi köpa möbler, typ nu. Jo, och efter tre timmar på IKEA är man ju som bekant ganska mör. Man är definitivt inte upplagd för att leta snygg julgransfot. Inte på fler än ett ställe iallafall. Så när vi väl hittade en på Rusta, efter att ha varit på samtliga andra tänkbara affärer, så blev vi osams om huruvida det inte var bättre att bygga en egen. En av oss tyckte att det var faen så mycket smidigare att skruva ihop en själv, och den andra av oss tyckte att den första personen hade tillräckligt många projekt på gång ändå. Men eftersom den förste personen är så jädrans envis så bestämde sig den andra personen för att låta denne få sin vilja igenom, men kunde samtidigt inte låta bli att bli väldigt grinig över detta faktum. Och när den förste personen insåg att denna grinighet i värsta fall kommer att hålla i sig hela jullovet (eftersom de ju har en del erfarenheter av att leva ihop efter 11 år tillsammans) så ändrade denne sig och ville plötsligt ha julgransfoten i affären. men då var den andra personen redan för sur, och dessutom hade de redan startat bilen, så därmed blev det ingen julgransfot köpt.

Och nu sitter den andra personen och glor surt under lugg på granen hon med känsla och försiktighet klätt i vita och silvriga glaskulor. Den har nämligen en fot bestående av ett ihopkok av en gammal golvlampa och en ihålig, oidentifierbar behållare i rostfritt stål. Vinglar gör den också, den har hittills ramlat i golvet två gånger.

Nej, det är inte julefrid direkt.

Inte än iallafall. 


lördag 13 december 2014

Utan en Hjälte har man ju inget att skriva om kl 01:43 en fredagskväll



Luciastormen är här och blåser stadig nordväst mitt i natten. Jag sitter och dricker té och kollar på Homeland och vägrar vara trött och gå och lägga mig. Jimmy i sin tur springer runt i oljerock med frusna händer och svär över hur grannen ställt sin båt på stormplatsen. Tacksamt nog för mig som har bloggtorka så löser han det på sitt vanliga vis. Alltså inte genom att ställa sig så gott han kan bredvid den felplacerade båten, som de andra på ön. Nej. Utan genom att flippa, och således bygga en 1 meter hög dumstrut i spånskivor och skriva ut en A4sida där det står "Veckans dumstrut går till..." som han sedan tänker placera på den blivande dumstrutägarens båt.


Ja-a, hörrni.

Det är väldigt hemtrevligt alltihop, faktiskt.
                                      

lördag 6 december 2014

Jaja, men det hjälper litegrann iallafall

Helgen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Nä. Den har inte blivit dålig, det har den inte, men den blev definitivt inte som den var tänkt. Som ikväll till exempel. Vi har varit iväg på stöpa-ljus-kväll, vilket är en jultradition i Jimmys släkt. Väldigt god mat. Väldigt fina människor. Väldigt synd att Ines började hosta ur sig lungorna under bilresan dit och att hon sedan fick feber.

V ä l d i g t synd,

För då fick en snäll själ köra hem mig och henne igen. Och därmed sitter jag nu här i soffan och tycker synd om mig själv. Fast det känns ju liiite bättre att svärmodern packade en flarra rödtjut i en påse som jag kunde roa mig med. Och dessutom har jag hittat en serie på Netflix som handlar om barnmorskor och förlossningar på tidiga 1900-talet i fattiga brittiska förorter. Ganska grisigt, men förvånansvärt beroendeframkallande.

Så det är min lördagkväll; rödvin ackompanjerat av skrikande, smutsiga och blodiga kvinnor. 

Kunde varit värre.

Typ.

torsdag 4 december 2014

The golden hour är NU eller Det blir inte mer spännande såhär en torsdagskväll

Mellan kl 21 och 22 (typ) sker det mest fantastiska. Då infinner sig nämligen lugnet i vårt hus. Barnen ligger och läser eller sover. Jimmy är ute och jobbar. Och jag, jag får vara själv i några ynkans minuter på dygnet.

Så. Sjukt. Skönt.

För även om det är väldigt trevligt att lägga våra barn nu, det är nästan aldrig någon som gråter och skriker på kvällarna längre, så är det ändå något särskilt med att sedan få vara på tu man hand med soffan. Speciellt sådana dagar när man återigen kommit in i vardagsrummet och hittat Ines i full färd med att klämma ned en snäll och lite ledsen katt i hennes dockstol. Eller dagar när Ingrid har spenderat middagen med att redogöra i detalj för skoldagarna utan att pausa, eller ens andas: "...Walter tog på sig jackan och Kajsa hade halsduk och Sara hade röda vantar och då gick vi ut och lekte på gården och då sa jag ska vi springa ned för backen och de sa ja det gör vi och sedan gjorde vi det tre gånger fast efter det...". Eller dagar när Emil faktiskt har suttit kvar vid matbordet en stund, vilket inneburit att jag är helt dränerad efter att ha tömt mig på argument för att övertyga honom om att det är en bra idé.

Allt sådant där som är rätt härligt och som hör till vardagen, men som också gör mig väldigt trött. Trött, och galet sugen på pepparkakor. Så det är det jag gör nu, jag äter papperkakor i soffan och har på mig prickiga mjukisbyxor.

Ba så ni vet.