lördag 24 januari 2015

Det blir ett hårt liv som mormor, det hör ju jag det

"-Näj jag blij stoj, då ska min bajn heta *börjar räkna på fingrarna*: Elsa, Elsa, Elsa, Elsa, Elsa, SjöjungfjuAjiel. Och så ska jag ha en pojke. Han ska vaja elak."

Tror inte jag ställer upp som barnvakt där.

Nä.

Vajföj haj pappa egentliden elefantbajs i duschen?

Det är en helt rimlig fråga i det här hushållet. För imorse när vi vaknade stod det en rejäl svart tunna av plast i duschen och inuti den flöt en brunbeigefläckig klump stor som ett huvud omkring i vatten. Så det kändes ju helt legitimt att fråga varför Jimmy lägger elefantbajs där vi brukar rengöra oss. Ines har ju levt med oss i tre år nu, så hon kunde ju naturligtvis utesluta att mamma lagt bajs (eller något annat överhuvudtaget som inte är tvål) i duschen. Pappa däremot. Han skulle helt klart kunna spendera en fredagsnatt med att lokalisera elefantbajs och sedan placera det i en balja i vårt hus.

Inga konstigheter.

Fast det var ju inte elefantbajs, förstås. Det var en svampodling. Japp, för den senaste månaden har Jimmy bestämt sig för att börja odla diverse matsvampar. Han har beställt tre stora kartonger från ett företag som heter Ecofunghi, och sedan har han förvarat dem lite överallt. Som på toan tillexempel, mellan toalettstolen och tvättstället. Och i hallen, på bänken där man vill sitta när man tar på sig skorna. 

Jooråsåatte...

Ja, och inatt gjorde han slag i saken med shitakeodlingen. Tydligen ska man inleda processen med att bada en fet, skrynklig och brunfärgad klump i vatten. Och sedan ska den stå i köket på ett fat med en stor genomskinlig plastpåse över sig tills den dignar över av shitake. Det blir ju toppen! Fast jag kommer ju inte att använda den förstås, för jag jobbar exklusivt med köttfärs i olika former; platta kluttar, runda kluttar eller så blandar jag den med tomatsås. Det är min grej. Ibland lyxar jag till det och serverar detta med pasta som jag inte har bränt fast i kastrullen.

Gött ju.




torsdag 22 januari 2015

Hur ska man kunna skriva när det flyger hamburgerkött omkring en? Va?

Alltså. Bloggen är ju typ död, jag vet det. Men det är inte mitt fel, I swear. Det är bara det att jag har fyra barn, inklusive Jimmy då. Och dessa barn kräver sitt. Typ som idag:

Jag vaknade kl 6, fixade iordning tre barn genom tjat och förmaningar, och tog sedan med de två tjejerna i en båt tokfull av snö, skrapade bilen, och åkte sedan upp till dagmamman. Där lämnade jag en vansinnig och ledsen treåring som skrek "-Gå inte mamma!" innan jag stängde dörren efter henne. Då åkte jag vidare medan jag ringde till dagmamman bara för att få höra att barnet är lugnt och glatt igen. Sedan lämnade jag 7-åringen och inser att jag inte packat hennes gympapåse på morgonen. Åkte därefter vidare till jobbet och gick på möten, planerade upplägg, gick in i en ny klass som jag ska vara mer i under våren, gjorde scheman, gick på fler möten, och avslutade dagen med att slira ut från parkeringen i snorhalkan kl 16.

Hämtade en bångstyrig Ines kl 16.15 som ger sig på ett par rymningsförsök på vägen till bilen och sedan roar sig med att hojta upprört i baksätet hela vägen till skolan. Där får jag en syrlig kommentar om att jag hämtar sent idag medan jag samlar ihop Ingrid och en kompis till henne och därefter åker bilen ner till vattnet. Där väntade Jimmy som stått och frusit i en kvart för att jag trott att jag skulle komma ifrån jobbet lite tidigare, och som nu är grinig för att jag missat att hålla mig till planen. Medan han drog iväg för att handla åkte jag med en båt full med snö, tre tjejer, fyra väskor och en gympapåse hem till ön. Sedan följer en lång timme av gnällig treåring som kräver hjälp med håruppsättningar och klänningsbyten, en son som ska diskuteras med gällande en tio timmar lång "strafftjänst" som han utför någon timme om dagen tills den är avbetald (och mer kan jag inte säga om den saken). Sedan lagade jag mat till oss 6 medan jag ringer Jimmy som jobbade på tomten och inte dök upp förrän maten var serverad och barnen satt vid bordet. Därefter skickade jag iväg Jimmy för att åka och lämna Ingrids kompis med båten medan jag dukade av, diskade, satte på en tvätt och lät Ines äta upp sin middag eftersom hon blev skickad från bordet efter att ha kastat sitt hamburgerkött i Ingrids ansikte.

Jag önskar att jag kunde säga att den här dagen var extrem.

Men det var den inte...



Japp. Tygla er avundsjuka nu, hörrni.

lördag 3 januari 2015

2015 börjar rätt bra ändå, det måste jag säga.

Stundvis känner jag att mina barn är det bästa som finns på jorden, och stundvis känner jag annat. Inga konstigheter. Just idag har vi haft vår andra riktiga toppendag på rad, en såndär dag när vi haft trevligt och varit glada trots att oddsen talade emot oss då och då. Vi har spenderat dagen på Fyrishov, och i bilen påväg dit och hem förstås. Och det har i princip bara varit trevligt. Det har skrattats och samtalats och tokbadats. Emil har hoppat från tians hopptorn och Ingrid från treans och Ines har blivit kallad för bajskorv av ett alldeles främmande litet gossebarn, som förmodligen hade en betydligt sämre dag än medlemmarna i vår familj, vilket fick henne att skratta högt av förtjusning.

Så all is well, liksom

Och det gör ju inte saken sämre att jag:
1. Ska till Yasuragi imorrn med Jimmy och grannarna medan barnen lattjar med farmor och mormor och morfar. För det finns inga, alltså INGA, som är i så stort behov av av ett dygn på Yasuragi som jag och Jimmy. Så är det bara.
Och:
2. Jag har en treåring som just nu har ett alldeles underbart ordförråd som hon böjer och vrider och vänder på lite som hon tycker det känns bra. Exempelvis är det standard att leka "Mammapappafrök" hemma hos oss. Inte "Mammapappabarn", nej, utan f r ö k. Då måste jag vara "frök" och hon vara ett barn som går i skolan och sedan har vi matematiklektion. Frök är bra skit. Dessutom avslutade hon kvällen med att säga; "-Mamma, kan du lägga min hellokittyjing i hyllan, föj däj bjukaj den ligga, och nu äj det bjuk.  

 Jag gillar´t.


 Jo, och så var det norrsken här i går, och Jimmy var händelsevis ute med kameran för att fota stormen vid samma tidpunkt, detvillsäga 02:00 på natten.

Såatte, 2015, du är en vän. 
 Det känner jag på mig.