torsdag 22 januari 2015

Hur ska man kunna skriva när det flyger hamburgerkött omkring en? Va?

Alltså. Bloggen är ju typ död, jag vet det. Men det är inte mitt fel, I swear. Det är bara det att jag har fyra barn, inklusive Jimmy då. Och dessa barn kräver sitt. Typ som idag:

Jag vaknade kl 6, fixade iordning tre barn genom tjat och förmaningar, och tog sedan med de två tjejerna i en båt tokfull av snö, skrapade bilen, och åkte sedan upp till dagmamman. Där lämnade jag en vansinnig och ledsen treåring som skrek "-Gå inte mamma!" innan jag stängde dörren efter henne. Då åkte jag vidare medan jag ringde till dagmamman bara för att få höra att barnet är lugnt och glatt igen. Sedan lämnade jag 7-åringen och inser att jag inte packat hennes gympapåse på morgonen. Åkte därefter vidare till jobbet och gick på möten, planerade upplägg, gick in i en ny klass som jag ska vara mer i under våren, gjorde scheman, gick på fler möten, och avslutade dagen med att slira ut från parkeringen i snorhalkan kl 16.

Hämtade en bångstyrig Ines kl 16.15 som ger sig på ett par rymningsförsök på vägen till bilen och sedan roar sig med att hojta upprört i baksätet hela vägen till skolan. Där får jag en syrlig kommentar om att jag hämtar sent idag medan jag samlar ihop Ingrid och en kompis till henne och därefter åker bilen ner till vattnet. Där väntade Jimmy som stått och frusit i en kvart för att jag trott att jag skulle komma ifrån jobbet lite tidigare, och som nu är grinig för att jag missat att hålla mig till planen. Medan han drog iväg för att handla åkte jag med en båt full med snö, tre tjejer, fyra väskor och en gympapåse hem till ön. Sedan följer en lång timme av gnällig treåring som kräver hjälp med håruppsättningar och klänningsbyten, en son som ska diskuteras med gällande en tio timmar lång "strafftjänst" som han utför någon timme om dagen tills den är avbetald (och mer kan jag inte säga om den saken). Sedan lagade jag mat till oss 6 medan jag ringer Jimmy som jobbade på tomten och inte dök upp förrän maten var serverad och barnen satt vid bordet. Därefter skickade jag iväg Jimmy för att åka och lämna Ingrids kompis med båten medan jag dukade av, diskade, satte på en tvätt och lät Ines äta upp sin middag eftersom hon blev skickad från bordet efter att ha kastat sitt hamburgerkött i Ingrids ansikte.

Jag önskar att jag kunde säga att den här dagen var extrem.

Men det var den inte...



Japp. Tygla er avundsjuka nu, hörrni.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar