lördag 3 januari 2015

2015 börjar rätt bra ändå, det måste jag säga.

Stundvis känner jag att mina barn är det bästa som finns på jorden, och stundvis känner jag annat. Inga konstigheter. Just idag har vi haft vår andra riktiga toppendag på rad, en såndär dag när vi haft trevligt och varit glada trots att oddsen talade emot oss då och då. Vi har spenderat dagen på Fyrishov, och i bilen påväg dit och hem förstås. Och det har i princip bara varit trevligt. Det har skrattats och samtalats och tokbadats. Emil har hoppat från tians hopptorn och Ingrid från treans och Ines har blivit kallad för bajskorv av ett alldeles främmande litet gossebarn, som förmodligen hade en betydligt sämre dag än medlemmarna i vår familj, vilket fick henne att skratta högt av förtjusning.

Så all is well, liksom

Och det gör ju inte saken sämre att jag:
1. Ska till Yasuragi imorrn med Jimmy och grannarna medan barnen lattjar med farmor och mormor och morfar. För det finns inga, alltså INGA, som är i så stort behov av av ett dygn på Yasuragi som jag och Jimmy. Så är det bara.
Och:
2. Jag har en treåring som just nu har ett alldeles underbart ordförråd som hon böjer och vrider och vänder på lite som hon tycker det känns bra. Exempelvis är det standard att leka "Mammapappafrök" hemma hos oss. Inte "Mammapappabarn", nej, utan f r ö k. Då måste jag vara "frök" och hon vara ett barn som går i skolan och sedan har vi matematiklektion. Frök är bra skit. Dessutom avslutade hon kvällen med att säga; "-Mamma, kan du lägga min hellokittyjing i hyllan, föj däj bjukaj den ligga, och nu äj det bjuk.  

 Jag gillar´t.


 Jo, och så var det norrsken här i går, och Jimmy var händelsevis ute med kameran för att fota stormen vid samma tidpunkt, detvillsäga 02:00 på natten.

Såatte, 2015, du är en vän. 
 Det känner jag på mig.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar