onsdag 25 februari 2015

Bara bilder del 74 eller Maldiverna eller hundbajs? Det känns som same-same vid det här laget

I morse ställde jag mig och stekte pannkakor tillsammans med Ingrid. Några blev runda och platta, andra blev det inte, kan man säga. Sedan packade vi ihop en ryggsäck med picknickprylar, och därefter drog vi iväg till Hummelmora i flera timmar. Skogarna runt omkring det stället är bland det bästa jag vet, och kombinerat med mina barn (som jag ju som bekant också tycker rätt mycket om) och en massa solsken, så blev det en riktig toppendag. Och toppen var den, ända tills jag helt slut i kroppen efter ännu en eftermiddags vedhuggeri, snubblade in i hallen. Där insåg jag att ett av barnen duschat tills det blev stopp i rören och sedan fortsatt duscha tills det var ett par centimeter vatten i hela badrummet.

Japp.

Och jag önskar att jag nu kunde skriva att jag skötte det där med värdighet, det önskar jag verkligen. Men dessvärre kände jag mig så fruktansvärt trött på att vara ensam med tre barn (vi är inne på dag 5 själva nu) i ett hus med trasig tvättmaskin och två centimeter vatten på golvet. Så jag beslöt mig för att låsa in mig på toan och fulgråta lite istället. Och sedan använde jag alla handdukar vi hade hemma för att torka golvet, och mina egna kinder. Och jag vet, jag veeet, att det finns människor som svälter, men jag fick liksom inte riktigt till det perspektivet när jag låg där på badrumsgolvet. 

Såatte. Jag ser fram emot att åka två veckor själv till Maldiverna som kompensation.
Eller så kan Jimmy äta en klutt valfritt djurbajs när han kommer hem, det skulle också funka.

Jag är inte så knusslig när det kommer till just den biten.






tisdag 24 februari 2015

Sportlov är bra skit! eller Mina barn är det bästa som finns, helt enkelt

Jag måste säga att det var oerhört länge sedan jag hade ett så himla fint lov under en vårtermin som det här. Eller njae, resan till Vietnam för två år sedan var ju sjukhuhukt trevlig förstås, men ändå (ni vet; den HÄR). Innan den så var det länge sedan, okej? Jag är förvisso själv med barnen eftersom Jimmy är en sväng utomlands, men vi har det så jädrans bra! Vi fixar hemma på tomten i vårsolen, och vi spelar spel, och vi äter bara mat som barnen tycker om och vi kollar film och vi går på museum. Imorgon ska jag steka pannkakor efter frukost, och sedan ska vi ut och vandra i skogen och äta på ett högt berg, är det tänkt.

Spontan känsla efter ovanstående aktiviteter: Dessa tre barn är ganska fantastiska små människor *klapp, klapp på min egen axel*. Och det är en trevlig känsla, det är det sannerligen.

Exempelvis berättade Ines idag vid middagen att hon ska få nio flickor och sex pojkar när hon blir stor (bara det gör att jag tycker att hon är fantastisk), och när Ingrid skrattade och sa att hon aldrig skulle hinna det, så drog Ines upp tröjan, spände ut magen allt vad hon orkade, och sedan började hon krysta sig alldeles blå om läpparna. Mellan krystningnarna förtydligade hon att hon tänkte börja föda med en gång, ja, för att hinna, liksom. Samtidigt som mina andra två avkommor skrattade så att korvstroganoffbitar haglade över bordet.

Väldigt trivsamt, faktiskt.

Så jag tänker att, visst, det må vara så att Ines rymde på Naturhistoriska riksmuséet så att jag svettades ymningt och skrek hennes namn rakt in i Polartraktsutställningen. Och det må vara så att Emil och Ingrid lekte så intensivt med varandra på Andy´s lekland att Emil tappade sin stortånagel och båda behövde duscha så fort vi kom hem på grund av svett. Men det är ju sådana de är, mina barn.

Det är sådana de är, och jag älskar dem för det. 

Så det så.

tisdag 17 februari 2015

Att tröstäta semlor känns som en finfin målbild den här tisdagen

Sådant som sänker nivån av harmoni hos oss just nu:
  • Jimmy har slagit bort sin lilltånagel.
  • Jag mår tjyvens och har en stadig huvudvärk och känner mig rent allmänt redo för livet efter detta.
  • Vi har packis (små isblock) i hela sundet vilka gör att vi knappt tar oss fram från vår brygga. Det kombinerat med kraftiga vindar leder till en del huvudbry gällande vilken brygga vi på ön ska lägga till vid de kommande timmarna, och till att vi får lägga till vid ett strandbad på andra sidan och sedan gå ett par kilometer för att komma till bilen. Och när vi väl börjat parkera bilen vid strandbadet så vet man ju att det är en tidsfråga innan vi kan lägga till vid vår vanliga fastlandsbrygga igen, och således måste vi gå ett par kilometer för att hämta tillbaka bilen igen. I allra bästa fall har den som måste hålla på med detta inte tre barn med sig som är upprörda för att de kanske kommer försent till skolan/ är trötta för att de varit i skolan hela dagen.
  • Vägarna på ön är spegelblanka av is. Vägar som Stockholms stad tills nu inte har känt sig sugna på att benämna som vägar (för då måste de ta ansvar för plogning och skicket på dem) och som därmed klassas som, tjae, jag vet inte...stigar? Vilket  i sin tur gör att vi inte får grus från Hässelby-Vällingby stadsdelsförvaltning att sanda med, för varför ska vi grusa när vi inte har några vägar? 
  • Tvättmaskinen är död och tung och måste bytas ut. Det blir en del kånkande för att få över den gamla över sundet och sedan få över den nya. I ovan nämnda iskaos.
  • Ytterdörren har bestämt sig för att alltid vara låst. Ganska opraktiskt på dagtid det.

Jajja, men snart är det väl sommarlov va?

Vore bra.








torsdag 5 februari 2015

Bara bilder del 73 eller Man inser inte hur många fula ord man kan förrän man tror att man ska ta ett ofrivilligt bad i en iskall Mälare

Ibland kan jag känna att det är lite väl onödigt att behöva förlita sig på frusna, stela och således lite för korta, rep till vardags. För dessa i sin tur gör hela min angöringsprocess en smula mer utmanande. Personligen tycker jag att jag alltför ofta står balanserande med ena foten på båten och den andra på bryggan vid fastlandet, innerligt önskande att jag inte ska behöva bada i nollgradigt vatten en halvtimme före jag måste vara på jobbet. Det är ett problem delvis för att jag helst duschar hemma med schampo och balsam och handduk och sådant, men även för att jag misstänker att kollegor och barn föredrar att jag kommer i ett torrt, glatt och harmoniskt skick på morgonen.

Japp. Men vackert, det är det.