tisdag 24 februari 2015

Sportlov är bra skit! eller Mina barn är det bästa som finns, helt enkelt

Jag måste säga att det var oerhört länge sedan jag hade ett så himla fint lov under en vårtermin som det här. Eller njae, resan till Vietnam för två år sedan var ju sjukhuhukt trevlig förstås, men ändå (ni vet; den HÄR). Innan den så var det länge sedan, okej? Jag är förvisso själv med barnen eftersom Jimmy är en sväng utomlands, men vi har det så jädrans bra! Vi fixar hemma på tomten i vårsolen, och vi spelar spel, och vi äter bara mat som barnen tycker om och vi kollar film och vi går på museum. Imorgon ska jag steka pannkakor efter frukost, och sedan ska vi ut och vandra i skogen och äta på ett högt berg, är det tänkt.

Spontan känsla efter ovanstående aktiviteter: Dessa tre barn är ganska fantastiska små människor *klapp, klapp på min egen axel*. Och det är en trevlig känsla, det är det sannerligen.

Exempelvis berättade Ines idag vid middagen att hon ska få nio flickor och sex pojkar när hon blir stor (bara det gör att jag tycker att hon är fantastisk), och när Ingrid skrattade och sa att hon aldrig skulle hinna det, så drog Ines upp tröjan, spände ut magen allt vad hon orkade, och sedan började hon krysta sig alldeles blå om läpparna. Mellan krystningnarna förtydligade hon att hon tänkte börja föda med en gång, ja, för att hinna, liksom. Samtidigt som mina andra två avkommor skrattade så att korvstroganoffbitar haglade över bordet.

Väldigt trivsamt, faktiskt.

Så jag tänker att, visst, det må vara så att Ines rymde på Naturhistoriska riksmuséet så att jag svettades ymningt och skrek hennes namn rakt in i Polartraktsutställningen. Och det må vara så att Emil och Ingrid lekte så intensivt med varandra på Andy´s lekland att Emil tappade sin stortånagel och båda behövde duscha så fort vi kom hem på grund av svett. Men det är ju sådana de är, mina barn.

Det är sådana de är, och jag älskar dem för det. 

Så det så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar