onsdag 8 april 2015

Bara bilder del 75, igen eller Vän av ordning förstår inte ordningen, så att säga eller En påsk-kaos-rapport del 2

Saknas det ett t i något ord här och där så får ni ursäkta mig, tangenbordet upplever inte att det är nödvändigt att lägga nån energi på just den bokstaven, så det är bara att gilla läget.

 Jo, och jag hittade inga bilder när jag skrev sista inlägget, rots att jag hade valt att kalla det för Bara bilder. Det beror på att min man har ett så finurligt system för våra foton så att det tamejfaen är omöjligt att hitta det man söker, om man inte är min man förstås. Himla bra de där med att organisera bilder annars, det tycker jag verkligen.

Hursomhelst.

Påsken firade vi i Alsen. I en normalstor villa. Tillsammans med en gästvänlig fyrbarnsfamilj och tre hundar. Det var trångt stundvis, det var det, men väldigt trivsamt får man säga. Och vi hann med massor med exotiska saker...









Och så var det med den påsken. Det sköts. Och vandrades upp för berg. Och spanades på utsikt. Och blev alldeles varmt i hjärtat av att se Alsens kyrka i förgrunden till Åreskutan.

Alsen och Penang, alltså. Det är två platser som definitivt har en plats i våra hjärtan. 
Och som på samma gång är varandras raka motsatser

Japp.


tisdag 7 april 2015

En påsk-kaos-rapport del 1


Den här påsken lyckades vi äntligen med konststycket att vara (typ) friska, foglossningsfria, i Sverige och lediga. Således kunde vi åka till Alsen och hälsa på vänner, titta på huset vi bodde i för 10 år sedan, och njuta av frisk luft och vacker utsikt.

Sjukt trevligt!

Det enda som kan betraktas som minuspoäng i den här typen av aktiviteter är att det blir många timmar i bilen med extremt högljudda döttrar=tinnitus. Och den inleddes dessutom med att Jimmy tog benzopiller för att döva sin onda rygg, därefter sa något i stil med "-Elin, du kör, jag tar hand om barnen" och därefter somnade mitt i maten. Så där satt jag sedan med en sovande make med pommes frits spretande ut ur munnen, tre barn som redan vid påfarten till motorvägen frågade om vi var framme och som inte kunde komma överens om någonting alls egentligen, och kände mest att jag nog var dum i huvudet som gjort sådana här påskplaner. 

Men de löste sig, förstås. Det gör de ju alltid.

För efter att ha väckt Jimmy och kissat barnen i ett dike på E4:an under rätt märkliga former, så la sig lugnet. Och sedan var det mest trivsamt att sitta där bakom ratten och tala i timtal med min man och fnissa åt det här kaoset som omger oss hela tiden.

All in all en ganska fin bilresa, trots allt.