onsdag 20 maj 2015

Bara bilder del 76 eller Våren, hörrni, v å r e n



 Känns som att ord är överflödiga den här årstiden.

Ja, jag kan väl sträcka mig till ett å annat Ronjavrål da.

 Möjligtvis.


torsdag 7 maj 2015

Varför måste en veranda ligga helt rakt, egentligen? Jag bara undrar.

Jag börjar gilla fördelningen av slitgöra hemma hos oss nu, det är skönt. Vi har liksom inte riktigt fått till det tidigare under året, för när det är jag som jobbar och Jimmy som är hemma så faller det lotter på oss som vi egentligen inte på något vis är lämpade för. Jag är till exempel inte alls skapad för att hämta barn och sedan storhandla en onsdagkväll, framförallt inte utan en rejäl matplanering. Och eftersom vi inte har kommit igång med matlistor sedan år 2006 när vi började prata om det, så blir resultatet av min handling schizofrent. För första halvan av av vagnen består av kött, mjölk och bönor (ni vet, sådant som vi faktiskt behöver) för att därefter övergå till enbart disktrasor och kattmat. Detta beror på att jag, lagom vid grönsakerna, får överslag i hjärnan av barnens trötthetsgnäll och min egen hunger, och således blir resten av handlingen ett hopkok av det som ligger på väg mot kassan. Och sedan blir Jimmy irriterad när jag kommer hem, för det finns ju ingen som vill äta fläskfile med mjölk och kattmat till middag i vår familj.

Synd det, tycker jag.

Så nuförtin storhandlar Jimmy maten på internet, och jag lägger min energi på sådant jag kan hantera efter en arbetsdag. Så som att städa, till exempel. Eller tvätta kläder. Eller diska. För det är sånt som man kan sköta även om hjärnan har kokat sönder, och för övrigt tänker jag att om vi inte sköter dessa sysslor, så kommer mina barn att växa upp och... tjae, jag vet inte riktigt..bli slarviga, kanske? Och det vill vi ju inte. Så därför dammsuger jag rätt ofta. Och av samma anledning låter Jimmy bli rätt ofta, för jag tror inte han upplever att detta vore jordens undergång. Istället bygger han verandan. Tidigare idag gick jag ut och försökte hjälpa till, men det slutade med att Jimmy med behärskad röst bad mig gå in igen.

Såatte, vi fortsätter komplettera varandra, som det så fint heter.

Det blir bra så.

lördag 2 maj 2015

Lella fina våren, jag älskar dig! eller Det gick ju bra tillslut

Snart har det gått ett år (ETT HELT ÅR!) sedan dagen vi flyttade tillbaka från den härligaste utsikten jag vet (och tre hela år sedan Koh Lipe) Vi har en del tjusiga milstolpar i den här familjens historia, kan man säga.



Det bästa sättet att beskriva det senaste året på är nog genom att se det som att jag lämnade kvar mitt hjärta där på flygplatsen på Penang. Så även om kroppen flög till Stockholm på bara ett dygn, så fick hjärtat gå till fots hela vägen tillbaka. Först nu har det lyckats traska hela vägen hem, och det är mörbultat och utmattat, men det är tillbaka där det hör hemma.

Alla bitar är på plats igen, helt enkelt.





Så det borde rimligtvis innebära att jag får tillbaka min skrivarlust. Eller så leder det till att jag kan avsluta, på riktigt den här gången. 

Vem vet?