lördag 27 juni 2015

Vi är inte friska nån av oss

Igår satt jag i 9 timmar i Jakobsberg. Inte för skojs skull, nä, utan för att vår bil skulle bli astjusig inför sommarens biltripper till allehanda härliga, fantastiska ställen (läs: Kolmården och Skara sommarland). Ja. Det tog n i o timmar att få den fräsch. Jag åkte hem och förundrades över att det var så halt på mattan under pedalerna när de inte var övertäckta av skit och grus, och av att det luktade typ tvål istället för... barnfamilj.

So far, so good.

I morse drog Jimmy iväg med bilen för att köpa regntunnor. Han hade beställt dem från Norge och skulle få dem levererade till södra sidan av stan. I förbifarten nämnde han för mig att det varit rom i dem tidigare. Jag tolkade rom som sprit. Det var inte sprit, det var fiskägg. Således behövde han stanna efter bara några kilometer för att kunna andas frisk luft igen, och samtidigt meddela mig att det kanske komme lukta ett tag i bilen, varpå jag då äntligen hajar att min nyfixade bil fick lukta gott i cirka 8 timmar.

Så jefla ovärt.

Som hämnd har jag bokat in honom och våra tre barn på en kryssning ikväll så att jag kan ta ut ett gäng tjejkompisar och dricka vin på verandan. Sa jag att det var en temakryssning? För singlar?

Moahahaha!

Som man brukar säga. 

måndag 22 juni 2015

Det är något med mig och djur eller Det var ändå ingen vidare bra båt, eller så

Kommer ni ihåg geckoödlan som boade in sig i skrivaren i Malaysia? Den där som kastade ilskna blickar så fort man närmade sig skrivbordet och som satt och kluckade på det där geckoviset när jag skrev min sista inlämning innan vi flyttade hem? Eller musen som bodde i mitt och Jimmys hotellrum och som åt sin frukost i vår påse med ostringar? Eller kackelackorna i vår dusch? Eller den håriga jättefjärilen på väggen i hallen? Eller den rosa, hårlösa, skabbiga hunden som Ines ville krama för att den var just rosa? Eller aporna som snodde våra glassar när vi besökte botaniska trädgården?

Jag saknar dem.

För det har visat sig att de små rackarna var en mjukstart på en ny fas av mitt liv. En fas som innebär att jag då och då får vara i närkontakt med diverse märkliga djur på förhållandevis märkliga ställen. 

För några månader sedan, när jag rensade ogräs på tomten, var det något som fräste till inuti en stor kaprifol precis bredvid. Det fräste, och jag backade långsamt tills jag var på behörigt avstånd, och sedan sprang jag för mitt liv in i huset. Fräset visade sig komma från en grävling som ville bo i ovan nämnda kaprifol. Synd det.

Och sedan var det då igår när jag kom hem efter världens mysigaste lunchdejt (och lite shopping av pool till badsugna barn, Mälaren blir ju tamejfaen aldrig varm!). Jag hade gjort loss båten i fören och skjutit iväg ut från bryggan för att koppla loss mig från en boj. Precis när jag skulle starta motorn med nyckeln så väste det till, sedan ringlade en svart orm/snok ned från bänken vid ratten och in i utrymmet där bensintanken står. Ångest och panik! Så jag hoppade bort till fören så försiktigt jag kunde, och därefter ropade jag på assistans med behärskad röst för att kunna komma iland igen. Tursamt nog fanns det fler på bryggan som kunde nå mig efter att jag paddlat en stund. Sedan dess står min båt kvar på sin plats vid fastlandet. Ormen vann rond 1, det får jag ju ge den.

Men, let it be known; det är JAG som vinner i längden.


Om det nu är en "vinst" att sälja båten på Blocket, vill säga.



måndag 8 juni 2015

I'm this close to en hjärnblödning *visar ett hålrum mellan tumme och pekfinger som är smalare än ett nålsöga* eller Skjut mig, någon

Jag är helt galet nära ett sammanbrott. Ett storskaligt sådant. Ett raka-av-mig-håret-och-bosätta-mig-i-en-stuga-i-skogen-tillsammans-med-fyrtioåtta-katter sådant. För det är ju helt vansinnigt vad det ska hända mycket i början av juni. Och det är bara roligheter, så det går ju inte att välja bort någonting heller.

Till att börja med var det träff med trettio släktingar på vår veranda = mycket trevligt, fast mycket krävande. För det är nämligen så att jag och Jimmy plötsligt ser vårt hus med mycket kritiska ögon ett par dagar innan vi har tillställning. Det är en regel utan undantag som innebär att vi jobbar som as i 48 timmar innan fester för att fixa saker som andra skiter fullständigt i.

På söndagen var det kalas på ett Lazergameställe i Bromma som jag bokat tillsammans med en av Emils bästisars mammor. Vi var i tron om att vi skulle kunna dricka latte och titta på, men det visade sig att vi fick låna deras lokal och sköta festen med tio toksockrade elvaåringar själva.

Sedan blev det idag, vilket innefattade ett besök av Ines på jobbet. Hon var nysprutad med vaccin och vägrade ha på sig något utom trosor på underkroppen och ville helst kasta en gigantisk badboll och morra högljutt, alternativt skulle JAG leka med hennes barbie på surfbräda. Sa jag att detta var mitt i planeringsmötet jag just då befann mig i? När Jimmy hämtat henne hann jag effektivt avsluta mötet och därefter ta bussen till min vanliga station, gå i en halvtimme för att komma till bilen och åka till Plantagen för att köpa träd och blommor som frökenpresenter till Ingrids tre pedagoger. När jag väl betalat insåg jag att jag köpt TRÄD och BLOMMOR och att mitt fordon inte alls är en lastbil och att jag dessutom bor på en ö. Så då fick jag akutringa en avIngrids klasskompisars mammor som bor i en villa på fastlandet. När hon inte svarade fick jag helt enkelt våldgästa henne med växtligheten. Därefter åkte jag till Vällingby centrum och köpte present till en härlig kille jag känner, samt fördrev tiden med all möjlig shopping i väntan på att klockan skulle bli sju, för då skulle Ingrid hämtas hos sin kompis. Klockan 19.30 var jag hemma. Då hade jag ett starkt tryck över bröstet.

Paus för andning eller annan pulssänkande aktivitet.

Imorgon ska jag för övrigt jobba och i en kort paus åka till Emils skola för att se honom läsa upp en berättelse på engelska på 2 A4 sidor inför hela plugget. Jag kommer antingen A) gråta högljutt, B) avlida i förtid av nervositet, eller C) både och. Vi får se.

Och på onsdag har Ingrid skolavslutning och jag har tagit på mig att samla pengar, fixa presenter och ordna fikat (tackålov har jag fått hjälp av mamman som nu härbärgerar trädet och blommorna) därefter ska jag jobba och på kvällen är det avslutningsmiddag med jobbet.


Ja-a hörrni. Visst är det väl sommarlov snart? 
Visst är det?