onsdag 15 juni 2016

Bara avloppet funkar så känns livet rätt fint, tycker jag

Den här veckan har Jimmy ett projektavslut på jobbet. Superhemligt. Superviktigt. Superallting. Så därmed har jag inte sett honom på tre dygn. Han sover inte ens hemma längre, för om han sover hos sin morbror så vinner han tid. Så det betyder att jag är en ensamstående, heltidsarbetande öbo med tre barn.

Självklart gick stora båten sönder igår när jag skulle åka hem, så jag fick bli bogserad till bryggan av grannarna. Och självklart försvann elen i cirka 15 timmar, så att vi inte kunde laga mat, tvätta kläder, kolla på tv eller diska och nuförtiden har en rejäl, temporär elanläggning nere på ångbåtsbryggan medan Fortum fixar biffen.

Självklart är det så. Det är i princip bara ett rejält stopp i toaletten som saknas.

Men jag tycker ändå mest synd om Jimmy som måste vara borta hemifrån. För han missar trots allt att ha diskussioner med Ines om varför hon måste packa minst tre tjocktröjor när vi åker till ett 35gradigt Turkiet: -Mamma! Man måste det! Tänk när en blir smutsig, å så tappar jag bort den andra. Då måste jag ha tre! Och han missar när Emil får ett plötsligt sug efter att umgås med Ingrid, och således åker och hämtar henne flera timmar innan jag slutar och dessutom bjuder henne på glass av sina egna pengar på vägen hem. Det händer liksom härliga saker här. Saker som gör mig varm i hjärtat, och som får mig att känna älsk för mina barn.

Och det är inte roligt att missa det.

Såklart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar