lördag 2 juli 2016

Jag har en del goda egenskaper också, fast jag kan inte komma på vilka de är just nu...

Vaknade kl 03:00 på avresedagen, det vill säga idag, och mådde illa. Kände mig lite oroad och resfebrig, ni vet. Så efter att ha försökt somna om i typ en och en halv timme så gick jag upp och gjorde en kopp kaffe. Jedrar vad trivsamt med lite egentid, tänkte jag.

Hah! Skulle inte tro det.

För med kaffekoppen i ena handen och mobilen i den andra så gick jag in och läste min mejl, och konstaterade att det gick att checka in. När det var dags att ange passnummer behövde jag skutta bort till passlådan för att hämta dem, och då insåg jag snabbt att det bara låg fyra stycken pass där det borde ligga fem. Detta skulle förvisso kunna vara fullständigt normalt eftersom jag och Jimmy hämtar ut paket åt varandra på ICA regelbundet, och då tar med oss varandras legitimation. Det var bara det att det inte var Jimmys eller mitt pass som saknades. Det var Ines pass som var, och förblir, borta. Och jag blev möjligtvis lite svettig på överläppen av stressen, och jag har möjligtvis rivit upp hela huset i jakt på det satansförbannadeskitpasset. Men det tycker jag känns fullt rimligt eftersom vi ska till Turkiet om några timmar och jag hade personligen föredragit att INTE åka dit x antal timmar tidigare för att få till ett provisoriskt pass för en tusenlapp.

Men grejen är att det här inte ens är det värsta av allt i den här berättelsen.

Nä.

För det värsta av allt är att jag vet exakt när det där satansförbannandeskitpasset försvann. Och jag vet vems fel det är. För det var nämligen så att jag, i samband med att vi bokade den här resan, tog fram alla pass för att dubbelchecka att de var aktuella. Och att jag då fick ett temporärt hjärnsläpp och trodde att vi nu var inne i år 2017, och att båda tjejernas och Jimmys pass gått ut tidigare under våren. Eftersom Jimmy eventuellt behövde åka utomlands på jobbärenden några dagar senare så väckte detta rätt starka känslor, ja tills han insåg att hans fru inte visste vilket år det var, och det var förvisso inte heller en så angenäm känsla för honom (eller mig), men det var iallafall bättre än att behöva tokfixa 3 stycken pass.

Vad har nu detta med Ines pass att göra?

Jo, det kan vara så att jag, när jag trodde att det var år 2017 och att Ines pass var obrukbart, lät henne få det "att titta på". Jag minns inte riktigt, men det kan vara så. Så jag tänker att i allra bästa fall så ligger det i en låda med dockkläder på tjejernas rum. Men, med tanke på den tur jag hittills upplever mig ha idag, så är det där passet förmodligen dekorerat med Ines signatur och en hel del glittriga klistermärken. I värsta fall har Ingrid skrivit några väl valda ord i den också.

Såatte, om ni undrar vad familjen Froby ska göra idag så vet ni det nu:

Vi ska öva oss på att känna kärlek för Fru Froby, medan vi sitter hos polisen på Arlanda.

Det ska vi.

Och sedan ska vi åka till Turkiet.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar