fredag 14 oktober 2016

Internetz har varit utan mig länge nog nu, känner jag

Regelbundet får jag en stark obehagskänsla i kroppen. Den infinner sig när jag inser att dagarna försvinner i ett hejdlöst tempo, och allt jag hinner göra är att gå upp ur sängen, borsta mina tänder och snubbla ner till båten. För att sedan plötsligt inse att jag står och glor på mig själv i spegeln med tandborsten i munnen igen, och att dagen är slut och det är dags att sova. Swisch, så är livet slut, tänker jag då när jag står där med mintdreggel i mungiporna.

Och det känns så viktigt att inte livet rullar på på det viset, tänker jag.

För, så vitt jag vet, så får vi "bara" ett liv, och då vill det till att vi gör det bästa av det. Vilket på många sätt var lättare förr. Då när vi bodde i Malaysia och mitt liv var underbart och magiskt så till vida att jag bestämde över min egen tid och solade i 40 graders värme n ä r  j a g  v i l l e, då kände jag ett glädjerus varje dag över min tillvaro. Jag kände mig tacksam och lyckligt lottad och, ja, jag kände mig närmare mig själv. Som att jag genom att ha de där timmarna hemma i ensamhet varje dag hade tid att lyssna på mig själv, på mina behov och tankar och känslor. Sådant där skit som jag aldrig ens hinner närma mig i det här livet i Sverige, där allt handlar om skjutsning, presterapresteraprestera på jobbet, hämtning, möten och handlingar. Här i vardagskaoset har jag tur om jag ens hinner fatta vad jag har sagt/känt/tänkt EFTER att jag sagt/tänkt/känt det, och i allra bästa fall tycker jag även efteråt att det är gångbart. Inget ges tid eller eftertanke, allt ska ske nu. Alltid bråttom. Alltid skynda.

Så vill jag inte leva mitt liv.

Så den här hösten handlar väldigt mycket om eftertanke kring livet och hur det ska levas.  Hur mycket är det värt i tid och pengar att slippa se dagarna försvinna i den där badrumsspegeln? Vad behöver jag förändra för att jag ska kunna stanna upp en onsdag kl 13.43 och känna lite vanlig, enkel tacksamhet? Banne mig om det inte ska finnas en rimlig lösning, tänker jag.

Så. tjae, det är mest sådant jag håller på och funderar kring just nu.

Så ni vet, alltså.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar